Av någon konstig anledning har även Snufflan nu lagt till med den fula ovanan att krypa ner hos Mamman på natten, antar att det snart går över. Oavsett när så är det lite svårt att sova med tre till fyra barn i sängen, man blir nämligen en aningens krokig och stel.
När man dessutom får ryggen använd som löpband och ett par fötter i huvudet samtidigt som Lillan skriker och gråter "Mammaaaa mammaaaa, NEJ, dammsuga inte" med panik i rösten så är det lönlöst att ens försöka blunda.
Jag hade varit mindre förvånad om hon skrek åt mej ATT dammsuga eftersom dammelefanterna ligger bakom och under varje möbel och lurar i väntan på att få attackera. De ligger där med snablarna framstuckna för att checka av läget och se vilka fötter de ska hoppa fram och virvla runt och hugga efter. Eller vänta nu, blandar kanske ihop dem med katterna? Jaja, det är ungefär sak samma.
Dags för Zoombiemamman att attackera dammelefanterna, hoppas att jag är den som går segrande ur striden! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar