Så var helgen nästan över

Första advent har snart passerat, ute finns inte tillstymmelse till vare sej snö eller ens frost. =( Vill ha lite ljusare ute nu, är så trött på det här plaskandet och blaskandet. Mina leder värker värre än någonsin, värst är det i fingrarna. När jag diskar glider porslinet ur nävarna på mej och knapparna på Godingens pyjamas är en plåga. =(

Men jag försöker att inte låtsas om det, försöker diska då jag är ensam och köpte nya pyjamasar med dragkedjor i till lillen. Men det är inte roligt att inte orka dansa runt med barnen som jag brukar, det är inte roligt att försöka vara glad och positiv... Men jag vill ju inte att det ska gå ut över mina älsklingar, så jag biter ihop, knaprar lite smärtstillande vid de värsta skoven och knatar på.

Satte mej ner i fredags kväll med de stora barnen och förklarade att jag har ont och att jag är trött och känner mej ur gängorna just nu. Berättade att jag inte orkar finstäda så som jag brukar till första advent i år. Dottern sa att de kunde hjälpa till mot betalning...

Så, trots att jag inte trodde att det skulle hjälpa, skrev jag en lång lista över vad som skulle göras på whiteboarden i hallen efter de lagt sej.


Igår så valde barnen en varsin färg att stryka det de gjort från listan med, så att jag skulle kunna hålla reda på vem som gjort vad och tjänat mest. ;)

Det visade sej att min nästantonåring både kan diska, putsa fönster och stryka. Dödskallen lyckades rengöra hela badrummet, bära upp saker på vinden och vattna blommor. :-o

Så idag har både golven blaskats rena och stakar kommit på plats!

Nu funderar jag på att införa ett system med extrapengar i potten för att få lite mer hjälp här hemma!

"Livet utan smärta har ingen mening" //Arthur Schopenhaur