tisdag 3 november 2009

Det första stora provet


Idag har Snotti varit på 4-årskontroll. Som ett första stort prov som barnen ska klara.


Jag minns när jag var iväg med RQ för många år sen. Första barnets stora koll. Skulle hon rita en gubbe på beställning tro? Och vad mer skulle hända? Detta med att rita en gubbe var det enda som diskuterades runt om.


Om din fyraåring är som den ska så ritar den en huvudfoting!


Hon pratade på och kunde färger, räkna, höra och se bra och en fin gubbe ritade hon med... Med en röd krita. Inga problem.


Två år senare var det dags för Dödskallens stora begåvningstest. Vi målade gubbar hemma för glatta livet, men hälften av hans gubbar hade tre ben och den andra hälften tre armar. Jag fattade ingenting? Tre lika långa ben, eller så var det högra lite längre än de andra eller tre armar. Inte en enda gång hade någon gubbe tre armar och tre ben och inte en enda gång hade huvudfotingen två armar och två ben.


Jag var ju såklart nyfiken och en dag satte jag mej bredvid honom och frågade varför figuren han ritade hade tre ben.


”Det har den ju inte mamma”

”Jo, en två tre” Räknade jag från vänster till höger...

”Man mamma då, det där är ju snoppen ser du väl” Flinade Dödskallen och pekade på det högra, längre benet.

”Jaha, det är en pojke alltså. Men inte har väl pojkar så långa snoppar?” Undrade jag

”Åh, vad du är dum, han kissar ju! Det ser ju alla människor.”


Så, de trebenta huvudfotingarna var alltså kissande män med snoppar i det fria.


”Men den här då?” Sa jag och pekade på en huvudfoting med tre armar och en massa hår på huvudet.

”Det är ju du mamma” Svarade min gosse lite stött

”Men jag har väl inte tre armar?” Var jag tvungen att påpeka. Ville ju veta om den tredje armen var puppar då eftersom det tredje benet var en snopp.

”Nu förstår du inget igen mamma. Du säger ju hela tiden att du önskar du hade en arm till, jag har ju gett dej det ju”


Så min söta, numera stora pojk försökte trolla och hjälpa mamma att odla en arm till. Det är en av två diskussioner som jag har ett väldigt starkt minne av.(den andra handlar om hur barn blir till ;) )


På BVC sen så ritade han faktiskt en grön huvudfoting med TVÅ armar och TVÅ ben.


Min Puddeludding däremot han vägrade att rita över huvud taget. Han trädde pärlor, stod på ett ben och visade var bakom, framför, under och på var. Han klippte, räknade och sa vilka färgerna var och efter en stund gick han med på att i alla fall rita ett kors enligt instruktion från sköterskan. Men någon huvudfoting ville han då rakt inte göra. Han hade aldrig innan gjort någon hemma eller på förskolan heller. Om han kunde eller inte har jag ingen aning om och jag brydde mej inte heller. Numera är jag såpass trygg i min mammaroll så att jag vet att en miss på en kontroll på bvc inte behöver betyda något. Barn är ju olika helt enkelt!


Min syster1 däremot, hon målade en stor grå ”bollsudderudd” på pappret och både bvc-sköterskan och mamma manade på henne att måla en liten gubbe också. Syster1 hävdade bestämt att hon redan gjort det. När de frågade henne var den var svarade hon tvärsäkert ”Bakom stenen” Sen var den diskussionen över och nån synlig gubbe blev det inte.


Sen var det ju Snotti det här inlägget skulle handla om. =) Han fick med beröm godkänt på alla delmoment även om han inte tyckte att Pelle var något bra namn på pojken i ”sagan”. Växt bra hade han också gjort på både längden och bredden. Han följer sina kurvor och hans BMI är perfekt... Vad jag nu ska med den informationen till.


Något som däremot jag förundras något kopiöst över är att alla mina fyra större barn har klarat av alla toner på hörseltestet och den nedre raden på syntestet? Hur kan det komma sej? Här hemma hör de ofta inget alls tycker jag och inte ser de var saker och ting är heller. Konstigt?


”Av barn och dårar får man höra sanningen”

Inga kommentarer: