Pojkätande Clown

Tidigt, tidigt i morse vaknade jag av att Snotti slängde sej fram och tillbaka i min säng, försökte prata lugnt till honom och krama om honom och plötsligt blir han stilla och alldeles stel och börjar prata rakt ut i luften...

"Åh, den där clownen, han är så otäck, ta bort honom, ta bort honom..." Viskar han snyftande och med ett lätt darr på rösten.

Min hjärna gick genast på högvarv och det enda jag kunde komma och tänka på var clownen i boken (filmen) "Det" av Stephen King, men den kan ju han omöjligtvis ha sett något av...

Nåväl, han somnade gott igen (älskade unge) och ett par timmar senare vaknade vi upp till en alldeles underbar soluppgång!


När vi en knapp timme senare satt vid bordet och käkade frukost berättar Snotti att han ALDRIG mer vill äta på McDonalds för den hemska clownen försökte äta upp honom i en hamburgare hela natten! Han var en Pojkätande, elak, monsterclown. (gör inte mej ett dugg om vi hamnar på max istället)

"Jag frågar inte efter meningen fågelsången eller en soluppgången en disig morgon. Det bara finns där och det är vackert."