Kärlek

Vi låg där i sängen i natt, klockan var långt efter läggdags. Pratade och filosoferade, tiden bara sprang iväg.

Tätt, tätt intill varandra. Han med huvudet mot min axel. Det var mysigt, men jag var så trött.

Höll hela tiden på att somna ifrån vår dialog, som mer och mer övergick till att bli en monolog från hans sida.

Han tystnade. Så vände sej plötsligt om och blev liggande ansikte mot ansikte med mej, såg in i mina ögon, log sitt underbara leende, lyfte sin varm hand och lade den mot min kind.

Kärlek i dess renaste form.Kärlek som inget kan rå på. Kärleken mellan en mor och hennes barn!


(Skulle dock föredra om dessa kärleksbevis dök upp på dagen istället för närmare ett på natten ;) hihi)