I natt måste den där doktorn, han genforskaren, som muterar mina barn varje natt mellan söndag och måndag ha varit totalt virrig. (Fler muterade måndagar här, här, här och här)
Barnen kunde hålla alla lemmar i styr, borsta tänder, klä på sej OCH äta utan att hälla frukosten i knät. De var helt omuterade!
Sen har vi ju Mamman då, som måste ha fått allt inatt.
Började morgonen med att slå omkull en nyöppnad mjölkförpackning, sen tappade jag både ett glas och en tallrik när jag diskade och som grädden på moset gled den ena tvättkorgen ur min hand då jag stod högst upp i en av trapporna.
Som i ultrarapid såg jag hur tvättkorgen gjorde volt efter volt, hur locket slets upp och kläderna for ut i hela trapphuset. Alla kläder som jag sorterat upp i tvättar. =(
Där stod jag, fånigt stirrande ut över röran med bebisen i selen på magen och funderade på om jag skulle skratta åt röran eller gå i totalstrejk.
Efter att ha insett att det kunde varit vagnen med minimannen i jag tappat istället för tvättkorgen och räknat till tio tre gånger så bestämde jag mej för att skratta. Vad är lite skittvätt i trappan mot en kraschad vagn med bebis i trappan? (tur att han satt i selen och vagnen stod kvar i lägenheten just idag)
”Lycka är att vara behövd”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar