Jag trodde på ett Hallelujahmoment denna morgon... ÄNTLIGEN skulle jag få hinna ikapp med tvätten. I onsdags, efter 38 dagar, var äntligen maskinen lagad och jag hade lyckats att boka tvättstugan hela dagen idag (stoppade in en extra papperstuss på bokningstavlan... ehrm).
Tvätten stod uppradad i hallen och väntade, tvättkorg efter tvättkorg och en IKEA-kasse. Allt var så redo det kunde bli!
Första omgången baxades ner i tvättstugan...
VA!? En ny lapp på samma jäkla maskin som upplyser om att maskinen är trasig. Jag ger upp... Den höll inte ens i två dagar. Köp en ny liksom! Hur många tusen har inte den där högen där nere kostat?
En annan trevlig grej är mattvättandet. Vi har, som på de flesta andra ställen, en speciell maskin för att tvätta grovtvätten i.
Den är stor, den låter värre än ett tröskverk, man får fylla den för hand (numera med en kran, men för nåt år sen så fick man fortfarande bära vattnet hinkvis till den), man måste tappa ur den för hand genom att vrida på en trög kran, man får själv gissa sej fram till vattnets temperatur då värmeelementet i maskinen inte funkat på typ 40 år, man får även lite styrketräning (kanske borde bostadsbolaget ta betalt för all gratis träning man får här i huset?) genom att lyfta allt tvättat material genom hela tvättstugan till den ”fina” centrifugen (som man för övrigt måste köra all tvätt i på grund av att ingen maskin centrifugerar ordentligt).
”Den dumme städar och städar, geniet behärskar kaos”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar