tisdag 10 november 2009

Vem ställde om våra klockor?

Den riktiga fotodagen skulle ju löpa helt smärtfritt med tanke på genrepet vi körde igår... Jag hann i alla fall tänka den tanken innan jag somnade inatt.


Och sen vaknade vi. Alla var lugna och glada och vi låg och mysade i väntan på att klockan skulle ringa, men innan den gjorde det så hann Godingen dynga sej så jag fick hasa mej ur sängen för att byta blöja.


När han var bytt på så slängde jag ett öga på klockan för att se om det var någon idé att krypa tillbaka ner i sängen och mysa en stund till. Men klockan i barnens rum gick fel. Den visade halvåtta fast inte klockan ringt så jag gick in i köket och tittade, den klockan gick också fel. Konstigt? Bad RQ kolla sin klocka och den stod envist på 7,30 den med.


GAH... Fanns ju ingen tid till att försova sej idag heller!!!


RQ sprang och fixade välling, Dödskallen slängde fram frukosten, mamman kom desperat på att vi hade en tvättid som började sju och småkillarna sprang runt som yra höns.


Mamman krafsade ihop tvätten och rusade fullpackad (de som såg mej kunde nog lika gärna tro att jag var packad med håret på ända och i tofflor, vilt slashasande med tvättkorgar och kasse) ner i tvätthålan, RQ tog Godingen, Snufflan käkade välling och pojkarna rev köket! När jag kom upp igen så åt vi.


Sen bad jag alla att gå och klä sej medan jag klädde Snufflan och Godingen. Ja, sa kalsongligan och borstade sina tänder, satte på tv:n och parkerade sej framför den utan kläder. MORR sa mamman och stängde av tv:n varpå Dödskallen började tjuta om någon ”Avatar” eller liknande. MORR sa mamman och motade ut barnen ur vardagsrummet och slängde till dem kläder.


De stora kom till min, alltid lika stora, förvåning iväg i tid och mamman fick både Puss och Kram och ett ”Jag älskar dej, mamma” innan de släntrade iväg nedför trappan. Fyra minuter hann passera innan en panikslagen RQ slängde sej in genom ytterdörren och skrek en ramsa som jag lyckades tyda bad, buss och bikini ur...


”AHA, ni ska till badhuset idag” sa jag.

”Bussen hinner åka” skrek hon till svar och hällde ur alla kläder ur nedersta byrålådan i jakt på sin bikini samtidigt som jag plockade fram en handduk.

”Nej”, svarade jag lugnt ”det är ju fortfarande fem minuter kvar tills det ens ringer in.”

”Jag måste ha tvättmedel med” skrek RQ ”i en påse”

”Tvättmedel?” svarade jag förvånat och packade ner tvål, schampo och balsam. RQ drog till sej påsen och lyckades klämma fram ett ”Tack!” Sen small det i ytterdörren och min stora älskling var borta igen.


Under tiden hade Puddeludding, Snotti och Snufflan satt på sej skor och jackor och även de förpassade sej ut i gången och nedför trapporna. Jag fick på Godingen en mössa och rullade in honom i en filt och baxade ner vagnen för trapporna. Ajajaj, hur länge har man träningsvärk i armarna efter en Wii-helg med kidsen???


När jag kom ut stod alla tre barnen lugnt och fint och väntade på mej utan vare sej lera eller löv på kroppen. Av en slump bestämde vi oss för att lämna Snufflan först, i vanliga fall lämnar jag henne sist, och tur var det för fotografen hade valt att börja på den avdelningen. Eftersom jag hade Godingen med så sa de att de kunde börja med syskonfotograferingen av mina barn och sen ta deras enkelbilder på en gång innan jag lämnade pojkarna på sina avdelningar.


Så, förutom ett par gröna sudderudder och streck i ansiktet på Snotti, har mina barn rena kläder och Snufflan nyuppsatt hår på årets skolkort! (Sen att två av dem vägrar att le och lillen har stora dreggelbubblor i hela ansiktet är en helt annan femma)


”Slutet gott, allting gott”


2 kommentarer:

Maria sa...

sv: ja det är klart du får vänta, japp det kommer fler bilder lite då och då så det är bara att gissan när du själv vill, och det går ju såklart ändra sin gissning med :-)

Anonym sa...

Härlig dag och säkert superfina kort blev det!!

tack för din underbara blogg - som nästan alltid får mig att le! Du har hjälpt mig att vara positv och uppskatta livet :)