I vilket fall så lyckades jag väcka mej själv till liv genom att hoppa in i duschen. Fick försöka baxa in liggvagnen i det minimala utrymmet som kallas badrum (halva vagnen gick in). Det är såpass litet så att man får backa in då man ska sätta sej på toaletten... ;) När jag var klar var det så tyst i lägenheten så jag stal mej en minut extra, stod där och lät det varma vattnet strila över mej då jag blundade i lugnet före stormen.
Lämnade lägenheten i en enda röra med halva frukosten kvar på bordet. Flydde! Ute sken solen!!! UNDERBART! Som jag längtat... Hivade in alla ungar på deras avdelningar, tog mej i kragen och packade in Godingen i bilen för att ta mej till köpcentret i stora staden, måste bryta den onda cirkeln jag hamnat i.
Väl framme gick jag in på Kapp Ahl och skulle köpa en pyjamas till minimannen och kom ut 1095,00 fattigare!!! Fixade ett par ärenden och tog mej igenom ett fruktansvärt rörigt varuhus. (Tack för sällskapet Syster1)
Åkte hem (i sunkigt grått, trist blaskväder) och plockade upp tre mer eller mindre griniga ungar och sen var det cirkus i två timmar. Försök att visualisera följande...
En gallskrikande bebis i ett babyskydd, en vilt skrikande, extra trotsig tvååring som vägrar gå, två gossar som slåss om nycklarna, tolv kassar, fyra paket blöjor, tre ryggsäckar, post och leriga täckbyxor som först ska från bilen in i huset och sen vidare uppför tre trappor.
Sen hoppar vi fram till scenen då Mamman fått upp allt och alla i lägenheten och ammar samtidigt som hon hjälper ungarna med att få upp alla ytterkläder på sina platser och få in kylvarorna i kylen.
Ytterligare några minuter senare står Mamman i köket med kassar runt fötterna och försöker laga mat, diska, muta ett barn med banan och ett annat med nya nappar, packa in torrvarorna i skafferiet och vagga vagnen med bebis i samtidigt som hon om och om igen måste sjunga ”Vargsången” enligt Snufflan.
I nästa scen rusar en bunt ungar in i köket och slukar maten i ett nafs, placerar all disk i en enda stor hög på diskbänken och försvinner ut igen... Som en svärm med gräshoppor som drar fram.
Till slut så har Mamman hittat köket igen, lyssnat på läxor, bytt tre blöjor, plockat undan alla leksaker och tittar på klockan... Bara två timmar sen jag plockade upp barn nummer ett på förskolan. Ännu ett rekord för ”Guiness book of worldrecords”?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar