Efter en rörig kväll följde en än mer kaotisk natt.
Minibatman var småförkyld redan när de kom och mina tre minsta bröt skiten ut på inatt. Så natten har tillbringats med tre barn i sängen och otaliga resor upp och ner för att serva med nässpray, hostmedicin och snortorkning (tack till dej som uppfann tvättlappar).
Snotti fick hemsk krupphosta och hade riktigt ont innan hans medicin mot det verkade. Och stackars lilla Godingen fick ingen luft genom sin näsa. Hur lätt är det att puppa då? Blir urpumpning och skedmatning idag. *gäsp*
Tack och lov så blev de i alla fall sjuka samtidigt. Det är att föredra! En vecka med spring istället för tre... Tackar min lyckliga stjärna! ;)
Konstigt nog bestämde sej ändå alla för att kliva upp tio minuter före klockan ringde. Och idag, ja då ringde minsann klockan... Om och om igen. Underligt? Dags att önska sej en ny mobil kanske?
Barnen förundrades ett kort ögonblick över den vita kulissen som världen utanför draperats med.
Sen var det fullt krig. INGEN kunde uppföra sej. RQ vaknade med värsta uppkäftiga, sura humöret som gick ut över alla. Dödskallen kastade till och med weetabix på sin äldre syster vid ett tillfälle. Han fortsatte med att få ett utbrott över att han växt ur sina termobyxor och tyckte att jag skulle sätta mej i bilen med alla barn och fara till stora staden för att fixa ett par nya ögonblickligen.
De andra små tjöt, bråkade och stod på varandra. Bara lilla Godingen sken som en sol mitt i alltihop och fick mammas hjärta att smälta och tålamodet att räcka lite längre.
Kan dock erkänna att det tog slut ändå och mamman blev supersura, superstränga supermamman! Och då blev det tyst och rotation minsann... ;) Tänk att en näve i bordet kan ha sådan effekt. Haha
"När jag slutar upp med att bli arg, då har jag inlett min ålderdom" //André Gide
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar