Magen är ur led

Igår kväll, då sista barnet kommit i säng, strax efter tio så satte jag och min syster oss för att äta lite kvällsfika i lugn och ro.

Vi pratade om än det ena och än det andra och samtalet spårade ur totalt periodvis. Har inte skrattat så mycket på länge. Har fortfarande ont i magen efter att ha skrattat den ur led... Tack syster för att du förgyllde min kväll och förlängde mitt liv!

Som ni tidigare har fått erfara så skenar min fantasi iväg ganska rejält ibland och i min skalle byggs den ena synen efter den andra upp likt en karikatyrserie av bilder så när ni läser följande konversationsutdrag så försök föreställa er vad jag såg...

En av gårdagskvällens konversationer...

...
"Tänk sen då, när pojkarna blir tonåringar och man hittar p-tidningar i deras byrålådor"
"Så går man in, helst när de har massa kompisar hemma, rycker fram tidningen och säger, 'Mamma ska gå och bajja nu, jag lånar den här' och sen går man ut"
"Men det finns inte p-tidningar nu för tiden? Allt finns ju ute på nätet istället"
"Eh... va?"
...

Skrattattack av megaformat (snacka om att ha låg humor, lägre än Glocalnet)

Sen kom vi in på att diskutera hur man förändras då man fått barn...

...
"Jag tror att mina hjärnceller fördes över till bebisen då han låg i magen, på allvar alltså, jag har blivit helt blåst."
"Det handlar ju om att man omprioriterar då man fått barn och barnen är det viktigaste så fokus läggs på dem och allt som för tillfället är mindre viktigt läggs i ett fack längre bak i huvudet."
"Då måste jag ha mitt fack väääääldigt långt bak och välfyllt måste det vara också. Snart börjar det växa ut en stor bulle längst bak på huvudet, fylld av alla borttappade ord, och håret kommer att stå rakt ut som i en storm."
"Hahaha, en stor arkivlåda full med ord, hoppas inte allt kommer ut på en gång."
"Men jag har ju inga hjärnceller kvar på riktigt, om de inte hamnade i ungens huvud så måste de ha stuckit. Hur ska jag kunna hjälpa grabben med läxorna sen."
...

Svårt att i ord beskriva det roliga i situationen, men bilderna i mitt huvud förvred min kropp i vedervärdiga skrattattacker. Tårarna och o'boyen sprutade och det är ett under att inte barnen vaknade.

"Ett gott skratt förlänger livet"