Kan det gå mer fel?

En nyduschad Mamma satte sej och puppade sin nyvakna bebis klockan tolv då det slog henne att hon ju skulle tvätta idag. Lite halvt panikartat ropade hon till alla sina älsklingar att samla ihop tvättkorgarna och så sorterade hon isär kläderna, ställde allt innanför dörren och begav sej ut i köket för att samla ihop soporna och ta med dem ut samtidigt. Mamman funderade över hur det kunnat vara så lugnt hela veckan, hon tänkte till och med tanken att hon inte riktigt visste vad hon skulle skriva i sin blogg när inget händer.

Väl ute i köket får Mamman en smärre chock, där stod hela frukosten kvar, förutom kylvarorna, på bordet och diskstället var fullt av gårdagens rena disk. På bänken stod alla termosar kvar sen skridskoturen och en hoper tomma mjölk- och filkartonger stod uppradade bredvid.

Är man en Mamma så är man. Samtidigt som skräpet samlades ihop så sköljdes disken av och pannbiffar hamnade i stekpannan på låg värme. När soporna var samlade så tänkte Mamman att hon nog hann skölja termosarna med innan hon gick vidare till tvättstugan.

Sagt och gjort, Mamman började skruva av locket på den första termosen som i samma stund sköt iväg locket explosionsartat och duschade hela köket, Mamman, flingkartonger, o'boyförpackningen, påsen med limpan, all den rena disken i diskstället, maten på spisen, mattan på golvet, grytvantarna på kroken och skåpdörrarna i en sur chokladsörja. Mamman sprang hulkande in på toaletten och slet av sej kläderna och ställde sej i duschen.

Ungarna skrek att det stank, men samlade sej och passade på varann i andra änden av hemmet i alla fall.

När Mamman åter var ren började hon sanera köket, iklädd endast handduk. Hon skulle behövt en klädnypa också.

En kort stund senare, då halva köket var klart, börjar Snufflan skrika. Då hade hon ramlat på mattkanten då hon sprang och träffat ena benet på datastolen med pannan. Den största bulan som Shannaras familj någonsin skådat växte fram och lillan ville sova. Samtidigt ville lillen äta igen.

Vilken syn, en Mamma iklädd endast handduk på Lillans säng som håller en kylklamp mot en panna samtidigt som bebis ligger uppallad på andra sidan och slurkar i sej mjölk.

Mamman skrev ett mess till Pappan och beklagade sej över situationen och den kastade maten. Pappan skrev tillbaka att han kunde komma när han slutade jobbet och hälsa på oss med lite McDonaldsmat om jag skickade en lista. Det gjorde Mamman genast, lite gladare till mods.

Så satte sej Mamman här för att söva bebisen, tvätten lär ju inte rymma ändå och köket är färdigt sånär som på all disk (den skitiga och den som en gång var ren). Blommorna lär frysa ihjäl, men det skiter Mamman i för stanken måste vädras ut! Barnen frågar om mat, Mamman berättar att Pappan kommer med det strax efter tre, barnen jublar över det extra besöket och snabbmaten. Då ringer Pappan och säger att det skett en olycka på vägen och att han blir sen. De hungriga barnen utfodrades med lite popcorn.

Nåväl, vad mer kan hända idag?

Får se det hela som en övning inför tonåringarnas framtida festande. Ni vet, då de ramlar i stentrappan och slår i pannan och sen kräks ner sej själva och halva badrummet... Eller, ja just ja, mina barn är så perfekta så det kommer aldrig att inträffa! (Kanske ska jag låsa in dem till de är 21 för säkerhets skull?)