Men sen var det klippt. Pappan hämtade in Snufflan som skrek värre än en stucken gris och parkerade sej trotsigt, skrikande som en kloss på backen och tvärvägrade allt. Samtidigt rök Pappan och RQ ihop om huruvida hon kunde borsta bort snön eller inte från sin tröja, båda lika stöniga och ingen vill ge med sej och ens försöka lyssna på vad den andra sa. Mamman fick nog och sa ifrån och Pappan ville fortfarande förklara sej, Mamman berättar vad hon redan vet och sen blir allt mer fel.
Pappan ville lugna ner sej, Mamman tyckte det var bra och trodde att han tänkte gå till garaget en stund eller ta en promenad, men ack så fel hon hade. Utan ens ett litet hejdå försvann han i sin bil.
Detta skapade bara ännu mer kaos och mitt i allt kom stackars minibatman. Så nu ligger lillan fortfarande och skriker, men inte om kläderna utan om att hon vill ha pappa, killarna undrar var han är och jag kan inte svara på det. Så naturligtvis så är numera Mamman dummast i hela världen som har skickat bort Pappan. I barnens ögon så blir det tyvärr alltid jag som är boven, eftersom jag alltid är den som är kvar.
Nu ska jag försöka hitta köket, vika och bära upp tvätten, städa dasset, dammsuga och plocka undan ett ton leksaker samtidigt som jag ska försöka hantera barnens utbrott och sen ska jag och de små åka till K och hennes familj som tidigare planerats. Dags att vända in och ut på Mamman! =(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar