Ska Mamman bara stå i ett hörn och le?

Mamman kanske ska lära sej att stå i ett hörn, niga, hålla käften, le och bara titta på när hon anser att saker är fel?

Mamman ska kanske stå och tacka och ta emot, istället för att stå upp för det hon tycker är rätt? Mamman ska kanske hålla mun när hon märker det börjar gå för långt och istället se sina barn må dåligt bara för att en vuxen (som sänker sej på barnets nivå i MINA ögon) ska få ha rätt?

Respekt får man för att man förtjänar det inte genom att skrika, alltid anse att det man själv tycker är rätt är det som gäller och trycka ner dem som man borde stötta.

Hela veckan har barnen väntat och längtat, en nyckeldiskussion senare stängs dörren. Inte ens ett hejdå till ungarna fast Mamman ber lugnt om det. Frukosten står kvar på bordet... Mamman var tydligen respektlös. Det är tydligen Mammans fel att barnen är respektlösa. Mamman ville bara bryta av innan det gick för långt. Vem mår bra av att gå till skolan med skrik och bråk i bagaget?

Men det är kanske meningen att barnen ska stå här och hata Mamman, skrika åt Mamman, anse att Mamman är dummast i hela världen, det kanske är meningen att barnen ska tro att de gör fel varje vaken sekund och att det är därför dörren stängs framför dem, det är kanske meningen att ge Mamman mer jobb. Det var kanske en medveten handling för att straffa Mamman???

Ja, så är det nog. Allt är Mammans fel. Mamman gör inte tillräckligt. Mamman lär barnen vara respektlösa mot en utvald person, naturligtvis, och allt har Mamman valt alldeles själv. Mamman älskar ju att sitta här ensam med barnen, Mamman älskar att ta reda på all skit ensam och ungarna absolut Älskar Mammans stuvade makaroner. (och för er som inte vet vad ironi är så sudda bort detta stycket ur minnet)

Så, nu ska Mamman möblera om dagens planer och försöka hinna med allt ensam OCH se till att barnen får det som de blivit lovade. Mamman har svårt för brutna löften...