Mamman smög i buskarna och släpade gossen över parkeringen

Efter att ha hämtat upp Puddeludding beslutade Mamman sej för att en tur till IKEA vore perfekt! Med fyra små troll i bilen gav hon sej iväg för att möta upp sin syster, hennes karl och Minibatman. (Bäddat för trubbel?)

Turen på IKEA blev ganska lyckad, även om systerns gubbe gav upp ganska snart. Han tog deras bil och for hem helt enkelt! Karlar är så veka ibland. =)

Vi började med lunch på restaurangen och därefter hivades tre gossar in på "Småland" där de kunde leka i en timme medan mammorna roade sej med shopping, de två minsta filurerna fick hänga på helt enkelt!

Mamman lyckades uppdatera med lite nya skålar, glas (som Snufflan valde) och en sockerburk (lite godis blev det också ;) ).

Efter ett ganska långt IKEA-besök hamnade vi på Biltema, RQ behöver en ny cykelhjälm eftersom Snottis hjälm har gått sönder (logiskt?). Mamman var ganska övertygad om att en blå hjälm med hajar på inte skulle falla damen i smaken så vi for vidare till köpcentret istället.

Där tog det slut på Puddeluddings väluppfostrade fasad. Han blev som förbytt, bråkade, krånglade, vägrade och smet. När vi så lyckats handla det lilla vi skulle ha och skulle ta oss till bilen så ballade han ur på nytt (undrar vad de stoppat i maten på IKEA?).

Det hela slutade med att han sparkat bort sina stövlar och vägrade gå. Mamman gick med de andra barnen (och stövlarna), han stod envist kvar. (VAR kommer denna stönighet från tro... hmm).

Sen blev det riktigt roligt. Mamman stoppade Lillen under armen och gömde sej bakom några plastträd för att ha koll på killen (naturligtvis). Folk som gick förbi tittade på Mamman som om hon vore ett UFO av något slag, Mamman brydde sej inte nämnvärt!

Sakta började grabben gå mot utgången, utan stövlar, och flera personer stannade för att prata med honom (vilket var en positiv överraskning i en värld där folk inte verkar bry sej längre), men de stackarna blev blängda på med arga blicken och sonen förklarade högt och tydligt att han inte alls kommit bort.

Nåväl, tillslut kom han i alla fall, men vägrade sätta på sej stövlarna så vi knallade utanför dörrarna med honom i strumplästen. Sen skulle han plötsligt ha stövlarna (eftersom konstiga Mamman inte brydde sej om att han gick utan) så Mamman släppte ner dem på backen. Oturligt nog så välte den ena och så var Mr Vägran i sitt esse igen.

När stövlarna väl var på så började han springa åt fel håll. Mamman skrek åt honom att stanna, trafik är inte att leka med. Han vägrade så Valrossmamman, med bebisen under armen, älgade iväg efter ungen och fångade hans ena arm (föreställ er den synen ;) ). Folk vände sej om, Mamman brydde sej lika mycket som alltid (jag uppfostrar i alla fall mina barn till skillnad från många andra). Så med en bebis av bly under vänster arm och en urstark sexåring i höger hand släpade sej Mamman över parkeringen till bilen.

Vid bilen fortsatte envise gossen att bråka. Mamman stängde alla dörrar och stod i fem minuter med ryggen vänd mot den och andades "Det går snart över, barnen är små en kort tid av hela ens levnadstid, det går över, det kunde vara värre, jag är glad att mina barn har en egen vilja..."

Som genom ett trollslag var alla glada och goa igen. Färden hem kunde börja!