Kanske är det inte helt smart att sitta och bygga om datorn klockan ett på natten när man har sex morgonpigga barn? Eller kanske är det smart eftersom det skulle vara en omöjlighet att plocka isär en dator för att byta hårddisk på dagen med en massa extra små hjälpsamma busungar och nyfikna händer i närheten?
Så illa var det med datorn... Det elaka viruset hade smaskat sönder hårddisken vilket ledde till ett panikartat samtal till Pappan som genast fick komma hit med en "ny" hårddisk, tänk vilken tur att ett av hans stora intressen råkar vara just att bygga datorer!
Nåväl, trots att Mamman inte klev upp klockan tre inatt för att plocka in utemöblerna och grillen så kom hon ihåg att ställa om klockorna i alla fall och strax efter sex var här fullt ös!
Tjugo minuter i tio kom barnen på att de visst ville åka in till stora staden och gå i Halloweenparaden. På tjugo minuter hinner en stackars trött, ledbruten mor INTE få på alla barn kläder, hitta teatersmink och utklädningsattiraljer samt fixa välling, MEN en timme senare satt vi i bilen.
Bilen som sin vana troget lyser som en julgran. Inte nog med att den usla motorlampan lyser ("Åk med bilen till en märkesverkstad så snart som möjligt", jomen visst och det hjälper ju???) utan bilen verkar ha en viss förmåga att alltid vara hungrig då den ska ut på vägarna (får nog börja binda fast den så att den slutar tjuvåka om nätterna).
Då vi hade parkerat bilen i ett parkeringshus fick skuffen funka som sminkloge och omklädesrum. Alla sätt är bra utom de dåliga!
Och visst blev de otroligt hemska mina små busungar? ;)
Utanför Plaza mötte vi upp Minibatman (för dagen iförd Spindelmannenkläder) och hans föräldrar.
Milo satt helt tyst och förstenad av alla konstiga monster och häxor som virvlade runt i närmare två timmar. Inte ett knyst sa han!
När promenaden blir lite för lång, takten lite för snabb och benen trötta så är det gott att ha mosters arm att smyga upp på.
Promenaden slutade vid Värmlands Museum. Här har vi halva paraden framför oss, den andra halvan fanns bakom... Stor uppslutning är alltid uppskattat!
Längst fram i paraden dansade hela vägen ett gäng tjejer och vid slutdestinationen så utförde de en dans innan de skrikande gav sej ut i publikhavet och skrämde barn halvt från vettet. ;) En av dem smög sej upp bakom min femåring och hoade till så han flög halvvägs till månen, men han hävdar bestämt att han blev minsann INTE rädd!
På väg hem stannade Mamman till vid Max på Våxnäs för att fylla på barnens energidepåer en aning (allt för att undvika världskrig) och som vanligt lyckades de inte få till beställningen, detta trots att "bara" fyra av ungarna var med. Ibland undrar Mamman varför hon envisas med att åka just dit???
Väl hemma igen började molnen torna upp sej i horisonten efter en solig dag med hela tolv graders värme! =)
Det var så skönt att komma ut ett tag, bort från hemmets lugna vrå. Barnen var lagom slitna då kvällen kom och de två små sov halvåtta, femåringen och sexåringen ska Mamman alldeles strax bära in i sina sängar då de har somnat i soffan.
Sen ska Mamman ta itu med installationer av diverse nödvändiga program på den stora datorn... En lång natt till väntar!
söndag 31 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Här har det då "halloweenats" måste jag säga och din avslutningsbild sammanfattade det hela perfekt.
Sin blogg är bara bäst:-)))))
PS. Lycka till med datorn. Förstår precis vilken knipa du siter i. Har haft samma skit för någon månad sedan. Men jag prioriterade rätt - precis som du;-) DS
Skicka en kommentar