"Du kan ju inte bara ha strumpbyxor på dej"

Tillslut lyckades Mamman ta sej in i duschen och då hon stod där med det varma, sköna vattnet strilande så hörde hon röster från barnens rum. Det tisslade och tasslade en stund innan rösterna höjdes en aning...

"Men Millie, du kan ju inte bara ha strumpbyxor på dej!" stönade tonåringen
"Joho, kan jag visst"
"Nej, det kan du inte. Vad gör du? Tror du att det är en kroppsstrumpa eller?" (fnittrande, bubblande skratt) "Kom igen nu, ta på dej klänningen!"
"NEJ! sa jag ju!"
"Äh, låt henne gå klädd sådär om hon vill, hon brukar ju få sätta på sej vad hon vill för mamma!" flikar plötsligt femåringen in...

Döm om Mammans förvåning då hon klafsade ut från duschen och alla barn plötsligt såg ut såhär...


Trots en bråkigt, stökigt, stressig morgon så satt alla i bilen precis på klockslaget den tid som Mamman från början bestämt och färden började mot det första etappstoppet - MAX!

Där de som vanligt klantade till ordern och glömde vissa saker som beställts och betalats. Samma sak varje gång... Trots att vi inte äter där särskilt ofta så har Mamman lärt sej att stanna på parkeringen och dela ut maten för att kolla om allt är med. Idag saknades både glasen med mumintrollen som var med i maxboxarna, sugrören och en hamburgare så Mamman stegade in på MAX, gick förbi den långa kön och hojtade efter en personal.

"Det saknas lite saker för mej här."
"Hann du att åka långt?"
"Nej, jag var kvar utanför och kontrollerade eftersom ni hittills inte klarat av att en enda gång ge mej en fullständig order"
"Oj, oj, oj, ja, jag ber så mycket om ursäkt..."

Hehe, kändes lite skönt att göra sej kvitt lite av frustrationen, på ett lugnt och sansat sätt. Har ni tänkt på att ju lugnare man talar till någon då man klagar eller ju lugnare man är då någon skäller på en desto mer upprörd eller frustrerad blir personen i fråga... Kul!

Så småningom var vi framme vid kyrkan efter att ha hunnit med en liten sightseeingtur till kvarteren där Mamman härjade som liten huligan och tonåring. En hel kvart hade vi tillgodo, fan vad Mamman är bäst på att planera! ;)

Min lillgrabb försökte stjäla showen under det korta, mysiga dopet. Hoppas ingen tog illa upp av hans små glädjetjut och tjurigtjut.


En alldeles nydöpt, söt D!

Efter dopcermonin begav vi oss av hem till S föräldrar för att fika, kika på presenter och tôla en kort stund.

S brors fru hade gjort fantastiskt fina och goda tårtor! Tack för en trevlig dag S!

När klockan närmade sej halvfem gick färden i omvänd riktning hemåt, med en avstickare ut till de stora barnens pappa där de ska tillbringa natten. Den andra pappan hämtar upp dem imorgon och kör hit dem så att de hinner till karateträningen. Perfekt lösning.

Trots att de stora barnen inte var med i bilen så höll sej de små vakna hela vägen hem. Det fanns konstiga lastbilar, rådjur och en underbart brinnande himmel att skåda och en chokladbit att smaska på.

Tyvärr är det svårt och inte tillämpligt att fota då man kör så när vi närmade oss hemmet och bron så stannade Mamman i en parkeringsficka och gick ur bilen för att fotografera då dagen önskade oss alla en god natt!