Telefonen som nattkamrat

Strax innan sju denna morgon bröts Mammans sömn (ja, sömn, hon fick faktiskt sova hela fem timmar inatt) av korta snabba ringsignaler och av stora dottern som i halv panik rusade upp och undrade vad det var för larm som lät.

"Sluta att sova med telefonen i sängen" Mumlade Mamman fram
"Vad då, vad är det som låter?"
"Du har lagt dej på telefonen"
"Nähä"
"Jo, du har ringt upp den ena telefon från den andra i sömnen. Sluta sova med telefonen i sängen"
"Jaha" Mummel mummel...

Nu är klockan halvelva och det är 100 timmar sen Mamman klev upp i måndags. Räknade precis ut att av dessa 100 timmar har 10 varit sömn, hälften av den sömnen var inatt mellan två och sju.

Mamman känner sej ju nästan pigg nu...