måndag 8 februari 2010

Det borde väl Mamman förstå!

Efter nära 13 år som morsa borde Mamman ha lärt sej. En hel massa borde hon veta. I synnerhet borde hon veta att ingenting, någonsin, blir som hon tänkt sej!

Mamman planerade för en lugn kväll framför datorn, för lite välförtjänt egentid (som det så fint kallas nu för tiden). Mamman höll tyst om sin plan för att eliminera risken att barnen skulle jävlas med flit (för det är de duktiga på, även om de får det att se ut som om det är heeelt oplanerat...), så vad händer?

Jo, de tre småbarnen somnade snällt och gulligt mellan halvsju och halvåtta, bebisen somnade strax efter åtta. Allt rullade på räls, Mammans hopp om en lyckad, lugn kväll steg, det gick ju över förväntan.

Tills de stora barnen började krångla och krångla och helt plötsligt hade tusen saker som skulle göras. Inte förrän klockan var halvelva låg de i säng. Precis lagom till att tvååringen vaknade och kom ut i rummet bara för att skrika som om hon vore besatt av djävulens kusin. Hon bara skrek och skrek och vägrade gå och lägga sej, Mamman hyschade och vyschade, lirkade och lockade, släckte ner och blev arg tillslut.

Men ungen bara skrek "NEEEEEJ, JAG VILL INTE SOVA! NEEEEJ JAG VILL INTE!" Efter ett par minuter av detta decibelinferno så vaknade naturligtvis bebisen, som kvällen till ära både hade feber och krupphosta, och fyraåringen. Naturligtvis var då nästantonåringen akut tvungen att gå på toa för femtioelfte gången denna kvällen och när så även den stora grabben lockas tillbaka upp ur sängen av ståhejjet utanför hans dörr så säger tvååringen "God Natt" och tassar tillbaka till sin säng som om inget hänt och somnar lugnt om.

De stora barnen smiter snabbt i säng efter en blick av Mamman, deras tid med Mamman har lett till att de börjar kunna läsa blickar, tursamt för dem (vilken nytta de kommer ha av det senare i livet, tack och lov att de har en mamma som rustar dem för framtiden på diverse olika sätt ;) ). Mamman höll på att koka över!

Kvar står så Mamman med en skällande, gråtande bebis på armen och en fyraåring hängandes på ena benet.

Elva har Mamman gett upp allt hopp om en lugn kväll för sej själv och bäddar helt sonika ner sej själv och två små gossar i sin säng, vilket inte visar sej vara det lättaste då det flyttat in två tv-spel, fem filmer, en ps2-dosa och en wii-bräda under Mammans täcke. Underligt, det är konstigt att alla saker har ben i det här huset och ändå kan de aldrig placera sej på rätt ställe vid dagens slut.

Väl i sängen hivar Mamman fram mirakeldryckesbehållaren till mini, drycken som hjälper mot allt, från att stilla hunger till att lena ömma halsar och dämpa hosta, då man är i godingens storlek och fladdrar med håret mot Snotti så att han snabbt snuttar sej till sömns bakom Mammans rygg.

Så ligger sen Mamman fram till två då plötsligt ett glatt gurglande hörs och ett långt utlägg på bebisspråk bubblar fram i höjd med Mammans mage. Lillen, pigg som en mört har tydligen bestämt sej för att hålla tal, tyvärr nöjde han sej inte med att föra monolog utan föredrog en dialog så Mamman fick helt enkelt ligga i mörkret och samtala i 45 minuter för att skona resten av familjen från vårt eget lilla nattmonster.

Efter en totalsanering av lillens bakdel strax före tre så lyckades Mamman muta i honom en napp och få honom att somna om.

1 kommentar:

BP sa...

Jag kan ju inte hjälpa att skratta (nej inte småle) åt din berättelse. Någon gång ska du skriva en bok... på riktigt alltså. Du har då verkligen gåvan att underhålla... oss, som lugnt sitter framför datorn, utan barnskrik o dyl. Du verkar vara en fantastisk tjej. Jag orkar inte ens höra skriket av ett barn på bussen...