Rätt som jag stod där så slängde jag ett öga (inte på riktigt alltså, de är ju så svåra att sätta tillbaka igen) på klockan och fick hicka. Affären skulle bara vara öppen i tjugo minuter till och där kröp Snufflan runt i t-shirt och gips, Snotti sprang i kallingar och Godingen rullade runt på golvet enbart iklädd blöja.
De stora barnen hjälpte mej att få ner alla barn i kläder. Snufflans gips packades in i storasysters två raggsockor, en fruktpåse och största brorsans socka utanpå det. Funkade kanon! Fem minuter innan stängningsdags hade jag baxat ner båda vagnarna för alla tre trappor.
Puddeludding står högst upp på en av snödrivorna påväg till affären, drivorna är enorma och jag försökte använda honom som någon sorts referens för att visa HUR höga de är. Om inte annat kan det vara kul att ha inför framtiden.
Puddeludding fick själv stega iväg till brevlådan för att lägga på brevet on att vi tackar jag till erbjuden plats i förskoleklass för honom. Han var jättestolt då han stegade iväg och Mamman stod i snöhögarna och smög med bilradarn inkopplad och skriket förberett om det skulle behövas.
Inte helt lätt att dra två vagnar själv i tio centimeter av något som kan liknas potatismjöl till konsistensen, men det går!!!
Godingen somnade som vanligt gott i sin vagn och sov hela timmen vi var ute och lekte efter shoppingen.
Lilla fröken KAN SJÄLV ville INTE ha hjälp med att ta sej i och ur vagnen. Hon fixade det efter en del trixande, men surisläppen kom fram när Mamman erbjöd sej att hjälpa.
Tänk vad skönt att ÄNTLIGEN få komma ut och hoppa, krypa, kana, rulla och kasta sej i snön efter ett par dagar innanför våra fyra väggar.
Numera vet jag även att gamla soptunnor är enormt roliga att leka i. Alla tre barnen klättrade i och ur den i säkert trettio minuter!
1 kommentar:
Ni verkar ju ha ännu mer snö än oss, fast det är ganska nära :O)
En härlig eftermiddag!
Skicka en kommentar