Barnen ville hjälpa till med allt och det i sej blir kaos. Barnen bråkar om vem som ska göra vad och vem som gjort mest eller var klar först. Tid tar det också, tid som man normalt inte har på morgonen.
För tillfället lever jag i lyx på den punkten eftersom jag är föräldraledig. Saker får ta tid och jag kommer för sent till förskolan ibland.
För visst är det klart att det tar tid att lära sej? Om man inte tar sej den tiden då barnen är små utan plockar uppgifterna ur deras händer, hur ska de då lära sej? Hur ska de få rutiner på städning och hjälpsamhet om vi plockar sakerna ifrån dem för att det går fortare för oss?
Hur kan man tro att tonåringen ska vara villig att städa och kunna göra det relativt snabbt om de inte fått chansen att hjälpa till och få rutin på det redan då de är små?
Mina barn har fått börja hjälpa till att "städa" vid ett års ålder. I början är det en lek. Min tre småbarn städar i sitt rum själva. De vet var varje sak ska stå. Visst får jag tjata lite ibland, men tjat är faktiskt utvecklande det med, och visst hjälper jag till också.
Stoltheten som lyser i ögonen då jag berömmer dem och glädjen som spritter i deras kroppar då de far runt på måfå med dammsugaren är underbara belöningar för mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar