lördag 20 februari 2010

Min son - En Värmländsk Varulv

Jaha ja, tänker ni nu... Heter det inte "Vargarna från Värmland FÄRJESTAD..."? Jo, men visst, så går ju sången som hyllar våra Värmländska Hockeyhjältar.

Men jag när en varulv vid min barm, om han nu blir en varg från värmland i vuxen ålder är ju lite svårt att förutspå då han endast befunnit sej på denna sidan livmodern i mindre än sju månader.

Nåväl, tillbaka till ämnet. Det är så fruktansvärt irriterande att jag hela tiden förvillar bort mej själv och måste försöka komma tillbaka på rätt spår. Månne det är en skada av alldeles för lite sömn, vilket är ett självvalt dilemma. Men hur jag än försöker så har jag svårt att få fram vad jag ska säga om det är längre än en halv mening.

En varulv vid min barm var det ja... Min stackars barm, mina "bomber", mina "tuttar", mina "mjölkdunkar", mina "rattar" eller på korrekt svenska mina BRÖST ser misshandlade ut. Min lilla varulv tuggar på dem med sina små gaddar och klöser med sina klor, snabbväxande, små, vassa rakblad som växer längst ut på hans tassar... Ehrm... händer.

Och nu sitter ni, mina kära läsare, framför era skärmar och är smått frustrerande och tänker "Men ge ungen mat då, ge honom välling för *censur*"

Nu är det så att ingen skulle vara gladare än jag om min son kunde vara liiite mindre tuttfixerad, men hur jag än bär mej åt så äter han inte. Jag står där varje morgon och gör gröt, serverar yoghurt, majskrokar, smörgåsbitar och diverse annat som så små barn egentligen inte ska börja med i matväg. Varje lunch serverar jag honom olika sorter med mat och varje kväll får han välling.

Min lille bebis är expert på att knipa käft, något som förmodligen kommer växa bort med åren eftersom han är släkt med mej. Jag pratar alldeles för mycket och alldeles för länge när jag väl ångat upp mej. Så ser ni folk med skavsårsplåster i öronen så har de förmodligen pratat med mej!

Hmm... Välling var det ja. Idag fick han faktiskt in lite välling i munnen. Han kör tuggummivarianten. Det vill säga "Jag ska tugga, tugga, tugga, spotta" som min tvååring säger. Han tuggade och tuggade på nappen tills munnen var full av välling och då spottade han på riktigt bilpruttarmanér! Nice surprise mommy typ.

Inga kommentarer: