När mina stora barn var små så brukade jag fördriva en del av tiden om kvällarna med att se på Dr Phil. I ett program berättade han att han alltid, då hans barn var små, berättade hur lyckligt lottad han var som fått just de barn han fått för dem varje kväll.
Detta var något som fastnade hos mej och sedan dess har mina barn fått veta vilken otrolig tur jag har som fått just de bästa och vackraste barnen på jorden.
Efter dagens snoppincident satt jag och de tre små i köket och åt kvällsmat, plötsligt utbrister min Snotti:
"Tänk vilken tur vi har som har pluppat ut ur den bästa Mamman på helaste jorden."
Snufflan hängde snabbt på:
"Och den mjukaste Mamman fick vi med."
"Ja, som har en rund rumpa och stora puppar med en mage som är liksom fluffig." Tillade Puddeludding med ett stort leende och kramade om mej. "Det är så varmt och mjukt att kramas med dej mamma." sa han med innan han försvann ut i rummet.
Strax efter det kom min stora pojke ut från sitt rum och bara ville kramas, utan någon annan anledning än att det är mysigt.
Jag älskar mina barn så jag nästan går sönder.
Trots att jag vissa dagar bara väntar på att kvällen och lugnet ska komma. Vilket jag sen får otroligt dåligt samvete för. Trots att jag är trött och klagar ibland. Trots att jag inte har någon tid för mej själv utan lever och andas enkom för mina barn så skulle jag aldrig vilja vara utan en sekund av den tid vi får.
Mina barn är min största tillgång, min största rikedom, min största inspirationskälla, min största glädje, min största oro och mest av allt min största kärlek!
torsdag 18 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så fint, varmt och ärligt. Förstår att du älskar "gänget":-)))
Din fotosajt är riktigt cool och dim länk till "Fixa blogspot" är ju en megahit. Bingo:-)
PS Skit i snabeldrakens promenad och andra måsten. Gör det du tycker är kul. För allt du inte gör idag slipper du göra om imorgon. Mart va!!! Ds
Skicka en kommentar