Muterade små barn

Vad är det som händer i mitt hus varje söndagsnatt? På söndag kväll stoppar jag ner en bunt relativt välartade barn i sina sängar, pussar dem god natt och släcker lampan. På måndag morgon kliver en hög muterade barn upp ur sina sängar, oftast alldeles för sent. Vad är det för svart magi som verkar i mitt hem sista natten på veckan, varje vecka? Kanske ska skaffa nattkameror och filma vid varje barns säng och se vad för skum filur som experimenterar med mina kärlekar. För det måste väl vara någon som fifflar med dem? Inte kan det väl vara helt normalt att en dag varje vecka vakna som mutant?

Den minsta gossen har ännu inte drabbats av detta underliga fenomen, men de tre andra gossarna lider av bläckfisksyndrom (Varför är det ingen som muterar om mej till bläckfisk istället? Vore mer praktiskt.) och total glömska VARJE måndag morgon. Tre tioarmade gossar som sitter vid matbordet och inte kan låta bli att peta på varandra och andra och som viftar med minst tolv armar var konstant kan bara sluta på ett sätt – I katastrof! Ni vet, mjölk överallt, smör på väggarna och o'boypulver i håret... Samma tre gossar förlorar varje söndagsnatt även förmågan till att minnas hur man klär sej. Fast i och för sej så äger de ju inte några jumprar med plats för tio armar och kanske är det svårt att veta vilka två händer man ska använda för att dra på sej strumpor om man har tio händer att välja på?

Sen har jag en dotter som behöver blåsa håret i en timme, trots att vi försovit oss. Egentligen i mer än en timme om man får tro henne, ett par slingor är ju fortfarande lätt fuktiga efter 60 minuter och håret är inte nog luftigt. Eh? Hon verkar också tro att mamman varje söndagsnatt utrustas med superhörsel då hon står i sitt rum med stängd dörr och hårblåsen igång samtidigt som hon pratar med mej då jag befinner mej i köket med mina tre, väldigt högljudda, bläckfiskgossar och lilla dottern, som för övrigt tror att man kan dricka havrefras ur nappflaska och med en extremt hög tonart vill få mamma och havrefrasen att inse att det går.

På den lilla dottern har inte den totala mutationen trätt i kraft än. Bara ibland visar hon en viss tendens till att ha blivit utsatt för experiment under söndagsnatten. Idag var tack och lov INTE en sådan morgon. Sånär som på havrefrasen och ”Jag-kan-själv”-frasen sisådär en miljon gånger så var hon lugn denna morgon.

Precis som alla andra muterade måndagsmornar med tonårstrots, armveverier och ”Jag-kan-själv” så hann vi till alla skolor i tid. Nästan så att vi platsar i ”Guiness världsrekordbok” snart!

”Det är lättare att leda en nation än att uppfostra tre barn” // Winston Churchill

Så när jag har uppfostrat alla mina sex barn så kan jag sikta på världsherravälde då? =)