Mamma fladdermus är lätt dement

När vi är ute på köpcentret i stora staden så går jag omkring och låter likt en fladdermus, men istället för att navigera efter mina egna återvändande läten så använder jag barnens svar som kompass. Så, när vi kommer hörs det! =)

Efter att ha plockat upp mina två stora gryn hos pappa1 och varit en sväng till pappa2 så begav vi oss till köpcentret för att fixa lite ärenden och äta på en av restaurangerna där. Idag var en perfekt dag för det. Alla barnen var lugna, lyssnade och skötte sej exemplariskt.

När vi nästan ätit klart kom en äldre dam från grannbordet fram och greppade mina axlar bakifrån, lutade sej fram mot mitt ena öra, som i en sorts kram, och sa ”Vilka underbara, duktiga barn du har. Du är en alldeles fantastisk mamma!” RockingQueen berättade lite senare att samma dam sagt till sin man medan jag hämtade maten att jag måste vara en enastående kvinna som klarar av att ta alla mina barn på restaurang. Sådana kommentarer värmer, de lever man länge på!

För ett par veckor sen var det dock ingen bra dag att besöka stället. Då for alla mina barn runt som sockerspeedade Bambis på hal is hela tiden.

Tillslut blev jag arg eftersom de aldrig kan vara still. Och när jag blir arg på Snufflan (som för en gångs skull var värst), blir Puddeludding arg. Och när Puddeludding blir arg, blir jag arg på honom. Och när jag blir arg på Puddeludding, blir Snotti arg på mej. Och då blir jag arg på Snotti med. RockingQueen förpassar sej då så långt bort hon kan och låtsas att inte känna oss samtidigt som Dödskallen försöker hjälpa mej och gör saken än värre genom att spela en clown, hög på nåt mindre lämpligt ämne, och vara på 78 ställen samtidigt.

Till slut var vi färdiga och hade fått med oss det som skulle med och satt i bilen. Efter att ha pustat ut i några sekunder vänder jag mej om och frågar mina barn vad som hände där inne egentligen. I vanliga fall är de ju väldigt skötsamma och inte alls jobbiga att ha med i affärer (undantaget Dödskallen som inte tål klädbutiker och beter sej som en treåring istället för en tioåring den stunden vi besöker en). I en kör svarade de fyra äldsta barnen ”Men mamma, du sa ju inte att vi skulle sköta oss innan vi gick ur bilen idag!”. Jaha, är det så enkelt alltså? Hmmm... Jo, jag glömde faktiskt det den gången. Lider nog av lätt glömska ibland.

”Tiden sveper allt i glömska”