Hysteriskt

Jag var tvungen att åka hemifrån idag. Det kröp i hela min kropp... Letade och letade efter en anledning att dra till stora staden. Upptäckte att vällingen var slut och blöjförrådet började sina så lyckan var gjord.

Det är så skönt att åka bil med mina ungar. På riktigt. Jo, jag menar allvar. Vi hinner prata i lugn och ro, lyssnar på musik och sjunger med... Numera har dock RQ börjat klaga när mamman tar till ton. Konstigt? Jag fattar ingenting?

Så där åker vi i godan ro och plötsligt avslöjar Dödskallen att han drömmer om att bli Raggare. Okej, tänker jag. Han menar nog raggare som åker på utställning eller cruisar i gamla fina bilar och lyssnar på lite gammal musik... Kanske lite rockabilly, skinnpaj, brylcreme eller så. Men nej nej... Inte alls! Han ska bli som Ronny och Ragge. Åka sleten Fårrrd full med wunderbaums och käka raggarballe med extra svängdörr. Skillnaden bestod i att han minsann ska lyssna på ”Guns n' Roses” och ”Twisted Sister”.

Åkte förbi driven på McDonalds och efter vi hade handlat och jag delade ut maten så fick RQ syn på en stor reklamskylt för Big Mac originalet och utbrister ”Men, va äcklig ska inte den hamburgarn vara då? Gjord på kött sen de uppfann den. Originalet liksom...”

I övrigt hann vi diskutera maggubbar (vad det är kan vi återkomma till i ett inlägg någon tråkig dag), prata om varggropen som Snufflan trodde hon ramlade ner i igår och uppfinna ett nytt svärord jämte vårt Gargamel, nämligen MÖGGEL. Perfekt, nu har vi två ord att svära med! =)

Väl inne i staden kom vi på att vi ju skulle på Halloweenfest senare på kvällen. Tur att vi kom på det då och hann hitta kläder till Dödskallen, häxhatt och näsa till mamman och en massa mera smink och hårfärg.

När vi väl kom hem var det ganska exakt en timme kvar tills vi skulle vara på festen en mil härifrån. Bråttom bråttom...

Susade upp, ryckte fram tutten och slängde mej i soffan för att amma Godingen samtidigt som de andra letade kläder och försökte byta om likt yra höns.

Till Dödskallens liemannendräkt var det en mask så han var färdig först, Snotti fick på sej sin, numera älskade, skelettpyjamas, målades vit i fejset, svart runt ögonen och fick blod rinnande ur munnen samt grönt och guld i håret. Puddeludding hoppade ner i Dödskallens gamla dödendress och ville vara vit i håret och kolsvart i plytet. Snufflan blev en söt sessa i rosa klänning med glitter i hår och ansikte och RQ omvandlades till en vampyrdam med blå läppar och vitdammigt hår.

Sen skulle ju Godingen ha något på sej. Klockan närmade sej snabbt 17,00 då festen skulle börja. Helt desperat kom vi på att han får vara tomte och knölade ner honom i en tomtesparkdräkt som så när som på en halv millimeter inte passade, men vi lyckades dra i den lite.

Packade på alla skor och jackor, knäppte ner lillemannen i babyskyddet och rusade mot dörren i vår kamp mot klockan. Men ajdå, mamman skulle ju klä ut sej med... In igen, tur att jag är ungefär lika smidig som ett kylskåp som cyklar på badkarskanten. Jeans, svart tröja, häxhatt och en grymt ful näsa fick duga (sen så var jag ju svart, vit, blå och glittrig om nävarna med =) ). 17,01 satt vi färdiga i bilen!

Väl framme fanns det naturligtvis inga normala parkeringar kvar, men jag lyckades baxa ner bilen halvvägs i ett dike. Packade ut alla barn och en vagn, sträckte mej in bakom förarsätet och grabbade tag i skötväskan... INTE... Den hade vi naturligtvis åkt ifrån. Panik i två sekunder innan jag mindes att vi har en krisväska liggandes i bilen för sådana här lägen. Pustade ut och knallade glatt, lätt svettig, in.

Ungarna placerade sej tillsammans med de andra barnen i en ring för att höra vad som nu skulle ske och Godingen krävde fram matförråden igen för att få äta klart i lugn och ro.

Sen blev det pyssel, barnen fick fixa egna godiskorgar av gamla mjölklitrar, papper i olika färger, tyg, lim och diverse annat krafs samt måla ögon på genomskinliga plastglas. Därefter förvisades vi ner i matsalen där det serverades Grönt slemmigt hår med avhuggna fingrar och bloddryck.

Efter det fick alla ett varsitt öga till efterrätt.

Jag är helt förundrad över hur hoppiga, skuttiga, springiga, skrikiga, allmänt jobbiga ungar kan vara. Där sitter par av föräldrar med två eller tre barn och kämpar som små svettiga blå (ja, ni vet smurfar) med att få barnen att sitta stilla och vara någorlunda tysta och se väluppfostrade ut.

Själv stod jag lutad mot en stolpe, vaggade förstrött på vagnen och kikade stolt på mina fem barn som satt i en rad och åt. När Snufflan behövde hjälp att skära korven fixade RQ det utan en suck och Dödskallen gick själv ut i köket och frågade artigt om de möjligen hade saft eftersom han och de flesta av hans syskon inte vill ha kolsyra. Nemas Problemas liksom. Fan vad mina barn är bäst!!! (när det gäller)

Sen blev alla indelade i grupper efter ålder för att leka lekar. I den sista leken fick vi gå ut utomhus och leta spindlar till storhäxans dryck. Spindlarna tog alla sen med sej till häxans håla och bytte mot en påse godis.

Festen avslutades med en saga. Precis då en av häxorna började läsa kände jag hur Godingen vred sej lite i famnen, blöjan liksom lyftes ut från kroppen samtidigt som värsta smatterbandet brann av. Snabbt som ögat hävde jag över ungen på mage i famnen och formligen slet upp knapparna på baksidan av tomtedräkten och fick upp dem i samma ögonblick som en något mindre trevlig, gul sörja pyste upp på ryggen. Snygg räddning då man glömt alla bytattiraljer på hallgolvet!

Gick för att byta på lillfis, öppnade nödväskan och plockade fram en blöja... I storlek två. TVÅ! Han har fyra nu. Fanns inte en chans i universum att få på en sådan på honom, kanske två samtidigt... Men så pysslig är jag inte. Tur i oturen fanns det byxblöjor i väskan också. Så tre månader gammal har lillgrisen gjort byxblöjepremiär. =)

Hann upp lagom för att höra sagans slut, samlade ihop kidsen och packade ut dem i bilen. Slängde in vagnen på högkant i skuffen, plockade av två hjul för att kunna stänga bakluckan, tog sats, slog igen dörren samtidigt som jag vände mej om. KRAS... En isande känsla i magen, adrenalinet pumpades ut i blodomloppet med en hastighet av tvåhundratjugo kilometer i nanosekunden och i hjärnan hann tusen scenarion målas upp och jag undrade om jag ställde in vagnen så mögglit illa.

Vände mej sakta om, höll andan och kollade rutan. Inget, den var hel... Öppnade bagageluckan igen och undrade om inredningen på insidan kunde låta så när den gick sönder och då ramlade bitar av ett genomskinligt plastglas ut... GAH, någon av barnen hade snyggt placerat det där då jag lastade in de andra.

Väl hemma möttes vi av pappa2 som är här över helgen. Disken var diskad och han slängde in de små i duschen, fixade lillen för natten och tryckte ner lite macka i magen på småkillarna. Strax efter nio sov de fyra små. Skönt!

När väl lugnet lagt sej så berättade pappa2 att han kunde hunnit hit en halvtimme tidigare om det inte vore för att hans glasögon hade kommit bort. Han letade och letade i hela sin lägenhet efter dem... Han visste att han hade placerat dem på byxorna då han la sej igår kväll och sökte genom fickorna både en och två gånger. Slutligen hittade han dem... I byxbenet! När byxorna satt på! =D

Skönt att få avsluta den här roliga, hektiska, smått hysteriska dagen med ännu ett skratt!

”Ett gott skratt förlänger livet”