Kanibalbarn

Nu i kväll då jag stod och skakade vällingen som skulle in i micron var det någon som tog sej ett stort bett av min rumpa. Vänder mej om och där står tvååringen med ett stort flin på läpparna. Jag böjer mej ner, pedagogiskt riktigt, för att tillrättavisa lillan och fråga varför hon gör så? ”Det var inte jag” hävdar hon bestämt, ”det var mina tänder!” JA, vad säger man? Hur skäller man ut tänder? =) Kanske har det med tuggummipremiären som ägt rum idag att göra?

Placerade lillan i soffan med vällingflaskan och gick ut i köket för att plocka undan lite. Hör plötsligt hur Puddeluddingen skriker ”Mamma” och tjuter som om han vore döende. Jag förflyttar mej genom lägenheten på två röda och undrar i mitt stilla sinne om Snufflan huggit en bit ur honom med. När jag kommer fram spricker han upp i ett stort leende och säger ”Mamma, jag kom på en sak! Du måste komma när jag skriker, det är en mammas jobb att komma till sina barn då de skriker faktiskt.”

”Det är bara att bita ihop och se kall ut”