Elementkrock

Varför har alla mornar en viss tendens att bli så kaotiska?

Det spelar ingen som helst roll om man går upp en timme tidigare eller försover sej, det hopar sej alltid när det börjar bli dags att lämna hemmet. Konstigt hur kaosets lagar fungerar...

Som denna morgonen. Vi klev upp i tid, nästan i tid i alla fall, eftersom jag skulle ner till tvättstugan och hämta upp en hel massa tvätt som fått hänga kvar under natten. Jag hade planerat... Jag hade en perfekt plan upplagd för denna företeelse... Efter blöjbyte på två barn, amning och sövning av liten Goding skulle jag ge Snufflan hennes vällingflaska och sätta de fyra stora vid frukostbordet så att jag kunde springa ner till tvättstugan utan den sedvanliga svansen efter mej.

Bytte en blöja, ammade, sövde, bytte blöja nummer två, So far so good. Men Godingen vaknade och vrålade, stoppade honom i vagnen, vaggade, skickade RockingQueen att fixa vällingen... Tick tack tick tack... Attans vad tiden går fort ibland!

Tillslut gav jag upp! Dödskallen tog över vaggandet och RockingQueen gick för att klä på Snufflan, Snotti och Puddeludding släpptes lös i köket med ett paket smör och en limpa... Vilken underbar lösning!

Slängde på mej en tröja och kastade mej utför trapporna, krockade med två snubbar och ett element. Jaha, ska ni till mej? Ett nytt element redan? Men det är ju bara två dagar sen jag felanmälde... Mäkta förvånande, sist tog det ju fem månader då ett element läckte. Nåväl, knalla ni upp i lägenheten och fixa vad ni ska. Har precis släppt lös en bunt ungar däruppe så förvånas inte av rådande oreda är ni snälla!

Tog mej sedan ner i tvättstugan utan större fadäser och upp med all tvätt igen, fick åter gratis motion då det tog tre vändor att få upp allt... Konstigt att jag inte är smal som en sticka... Hinner aldrig få ner maten och ränner runt som en kippskodd räv större delen av dygnet.

Väl uppe i lägenheten fick jag famnen full med en sur bebis och ett mycket halkigt kök att ta hand om... Lyckades mellan varven få ner en macka och ett glas mjölk, få på alla kläder och mana på de stora att borsta hår och tänder... Tänk, jag fick iväg de stora i tid i dag med!

VVS:arna lämnade lägenheten precis så jag hade tio minuter till godo för att duscha innan vi andra skulle åka till öppnis... De tio minutrarna krympte snabbt till fem då jag blev tvungen att torka vatten och dammsuga murbruk och metallspån efter slappisarna som bytte det jäkla elementet!

Då jag ÄNTLIGEN ställde mej i badkaret och vattnet, det varma sköna vattnet, började strila ner över mej hördes ett välkänt avgrundsvrål från vagnen i köket. I köket, längst bort från badrummet, bara för att jag skulle blöta ner så mycket som möjligt då jag huttrande tog mej till bebisens undsättning! Efter en hel del baxande hade jag i alla fall fått in halva vagnen i mitt minimala badrum och lyckats förpassa mej själv ner i badkaret igen... Vaggade vagnen genom duschdraperiet med en hand samtidigt som jag lyckades tvätta mej hjälpligt med den andra! Pust...

Med tio minuter kvar tills Öppnis startade stod vi nere vid den varma sköna bilen, INTE... Glapp i den förbenade motorvärmaren... Vad ska man med en motorvärmare till om man ändå får skrapa rutor och frysa rumpan av sej när man kör iväg... Säger snart upp mej tror jag minsann!

Börjar lasta in bebis först och vänder mej om för att hiva in de andra ungarna i bilen. Inga ungar där? Alla tre borta... Hur sjutton kan de vara så snabba? Ropar och får svar från andra sidan knuten, men de vägrar komma... Såklart... Där står en ambulans! Hur spännande är inte det liksom?

Nåja, vi kom iväg till slut och barnen hann med dagens pyssel innan fikat och jag fick babbla lite med andra vuxna individer en stund! Skönt med en paus i vardagen, det ger lite ny energi.

"Bättre fyra ungar i bilen än tre ute på bygden"