Här har dagen gått i tvättandets tecken idag. Tvättat kläder (29 dagar, fortfarande bara en maskin), tvättat matporslinet, tvättat bilen, tvättat golvet (fast det gjorde faktiskt mammsen), tvättat barnen och snart dags att tvätta mej själv. Efter de senaste veckornas omvandling i badrummet till pool varje gång barnen ska bli rena så har mamman genom trial and error insett att det är mycket mindre blött om man duschar barnen ett och ett.
Trodde jag i alla fall... Tills jag fick lära mej att om man lägger duschmunstycket i handfatet medan man schamponerar barnen med ”gråt-slut-på-alla-tårar-schampot” så har man inte tänkt efter ordentligt. Den lilla grå knappen som kopplar vattnet från kranen (kom just på att jag kunde stängt av vattnet helt =) ) till duschen är nämligen väääldigt intressant då man är två år.
Lillan klarade naturligtvis av att trycka in den och i nästa sekund så hade jag en levande vattenspridare i mitt minimala badrum.
Tänk er synen... Dottern hade först vridit fram och tillbaka på kranen som styr vattenflödet och stannat på max innan det lilla, lilla trycket. Munstycket formligen ställde sej i givakt, fräste till och började veva runt, runt, runt... Upp och ner, hit och dit, medan jag med händerna löddriga och halkiga av schampo försökte fånga det.
Jag var blöt, golvet var blött, handdukarna var blöta, taket var blött, toastolen blev blöt, väggarna blev blöta och kattlådan, ja kattlådan ja, den formligen flöt det i. I fortsättningen så får barnen med glädje bada, skrapa av golvet är att föredra BIG time! (skriver upp)
”Den som har tålamod har allt”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar