Dotterns tio sekunder i rampljuset

Idag kände Mamman igen sin värld igen. Morgonen började med att det var barn överallt som inte ville något och hade armar och ben över högt och lågt.

När frukosten stod på bordet och tonåringen lämnat hemmet låg tre gossar och en liten tjej utslagna i soffan. Mamman halvt om halvt släpade ut barnen i köket en efter en... Efter att för tredje gången ha lyft ut Snotti till hans stol gav Mamman upp och började duka bort, då ville de minsann ha frukost plötsligt.

Efter att Mamman torkat upp en liter mjölk, försökt befria Lillen från ett ton smör (ställ aldrig smörbyttan inom en meters räckhåll från en ettåring) och trampat runt i ett lass tandkräm hamnade alla i hallen för kollektiv påklädning.

"Mamma, titta, min dragkedja kan öppna sej nere med!" Konstaterade Lillan glatt då hennes dragkedja delade sej...
"NEJ, gick din jacka sönder?" Suckade Mamman och hann inte ens fundera över vem som skulle få äran att byta dragkedjan innan Puddeludding sticker upp en tennissko under hennes näsa...
"Mamma, min sko gick sönder!"
"Va?"
"Min sko gick sönder här..."
"GAH, har du inga andra skor? Du måste ju gå nu."
"Nej, de andra har blivit för små..."

Mamman mumlade en mindre fin ramsa och letade igenom städskåpet efter verktygslådan och lyckades få tillbaka spännet i haken på skon och klämma fast den.

"Fånga!"
"YES! Kan du allt mamma?" Frågade sexåringen med en beundrande blick på Mamman
"Ja, nästan. Skynda dej på nu älsklingen så du hinner i tid. Här har du jackan."
"Mmmm... Mamma jag kan inte knäppa den. Kan du hjälpa mej?"
"Ja... Men, det går ju inte... Varför går det inte?" Mamman undersökte dragkedjan och förstod ingenting på flera sekunder (som kändes som minuter), men sen insåg hon att själva uppdragningmekaniken hamnat på fel sida. Attans två trasiga jackor på en dag... (Och Mamman som inte fått några pengar den här månaden eftersom ett ärende som ska ta 30 dagar inte blivit behandlat hos försäkringskassan än!)

Efter att ha fått fram tröjor och munkjackor till ungarna kom alla iväg, i tid! =)

Nästa kaosbomb slog ner då maten skulle lagas efter att tre barn kommit hem. Det klättrades och skränades tills Lillan for i backen från sin stol. Tack och lov blev hon bara en aningens rädd och slog sej aldrig... En sorg som nappen och en puss snabbt rådde bot på!

Sen lägrade sej lugnet då alla fastnade i "Barbie som Rapunzel" eller vad nu filmen hette.

När alla barnen bänkats vid kvällsfikat for Mamman iväg för att hämta dottern i Lilla staden, på fritidsgården där. Ute föll regnet...

När jag hittat dit jag skulle kom dottern ut, bubblandes av tusen saker att berätta. Hon frågade om Mamman sett direktsändningen som svt hade tidigare på kvällen där hon var med. Det var ett program om valet på tvån och de intervjuade eleverna om utflyttningar från Värmland. Då de frågade ungarna hur många som kunde tänka sej att bo kvar efter de nått vuxen ålder räckte en knapp tredjedel upp handen. Min dotter hörde till dem som ska flytta... Uppenbarligen till USA. Mamman hade naturligtvis suttit klistrad vid tv:n i väntan på att få se dotterns tio sekunder i rampljuset! ;)

När Mamman väntade på dottern (mammor som inte vill vara pinsamma stannar kvar i bilen utanför och väntar) utanför fritidsgården började det klarna upp och dubbla regnbågar visade sej... Tyvärr låg kameran för en gångs skull kvar hemma och mobilen är inte helt bra.

På väg hem var Mamman tvungen att stanna och ta kort på dimman som rullade in över fälten nerifrån sjön, till dotterns stora förtret. Hon satt och försökte gömma sej bakom sin skolväska ifall det skulle åka förbi någon som skulle kunna känna igen henne!

Nästan hemma så var himlen närapå klarblå...