Varför kallar med det pussel? Ett pussel lägger man i lugn och ro, vilket är helt omöjligt om man har barn. Jag tror att det är omöjligt utan barn med, eller finns det människor som en gång om dagen sitter och planerar sitt "Livspussel" minut för minut?
Jag har förstått att det är fler än jag som funderat över ordet i sej. Redan då jag skrev mitt tidigare inlägg så var det någon annan som kallade det "Livstetris", vilket jag tycker är en mer passande beskrivning. En beskrivning som även Martina Haag, en av mina stora favoriter sen flera år tillbaka då hon skrev krönikor i tidningen Mama (som bredvid Hälge och en och annan Kalle Anka, är den enda tidning jag med nöd och näppe hinner läsa), verkar ha tagit till sej.
Visst är det ett mer beskrivande sätt? I ett tetris faller ju bitarna in och man måste hinna vända och vrida på dem så att de passar. Lyckas man inte få allt att passa så blir det totalt kaos och överfullt!
Efter den här sommaren så har jag konstaterat att jag nog hellre vill kalla det "Livsflipper"!
Precis som i ett flipperspel så gäller det att hålla igång och fånga upp en eller fler kulor hela tiden i mitt liv som sexbarnsmamma. Kulor som ibland träffar på hinder i sin väg och far åt ett helt oväntat håll. Det är jobbigt, spännande, utmattande och alldeles underbart när man får allt på plats! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar