Nu är det bara en startsträcka på cirka 42 veckor tills vi får njuta av den tidlösa tiden igen... Vardagen bankade oss i huvudet denna morgon.
Naturligtvis så startades morgonen på rätt kaosmanér med att Mamman efter en natt på blott två timmars sömn, med tre sparkande ungar (kan man kalla det så när en gosse lägger benen över lillan och rycker henne i håret tills hon besatt börjar banka honom i ryggen och skriker tills hon väcker Lillebror som då upptäcker att Mamman kommit hem och genast vill ha mamma för sej själv?) i sängen, somnade om efter att klockan ringt för äldsta dottern.
Tack och lov så klarade hon sej bra själv och väckte Mamman lagom till hon skulle gå. Mamman hade pratat med henne tjugo i sju och sen står hon ett kort ögonblick senare böjd över den lätt förvirrade Mamman och förklarar att hon ska gå till bussen. Vart försvann 25 minuter undrade modern... Det visade sej att det dock knappt gått tio minuter... Hon ville bara vara i riktigt god tid! =)
Sen började den underbara morgonen vid frukostbordet. Lillen visste knappt om han skulle skratta eller gråta då alla samlades likt desorienterade myror runt bordet.
Efter den första skoldagen (som ni delvis kan läsa om här) så hade vardagen slagit ner riktigt hårt. Nu är det dags att jaga ungar i varje hörn och vrå så de inte råkar somna innan läggdags...
Och när det ser ut såhär, ja, då är det riktigt illa. Fem minuters powernap kan förlänga kvällen med tre timmar!!!
Men Mamman är väldigt listig. ;) Hon kom på att det fanns nötfärs i kylen och jagade ut barnen i köket för att göra hemgjorda hamburgare! =)
Varför står man egentligen och trilskas med färdiga, frysta hamburgare då det tar lika lång tid att röra ihop smeten som det tar att lossa de frysta sakerna ifrån varandra?
Gott blev det och alla smaskade glatt (och tyst) vid bordet... (Såvida man inte räknar de glaskrossarskrin som Godingen bjöd på med jämna mellanrum. Men rent tekniskt sett så sitter ju inte han vid matbordet! ;) )
Efter maten var Mamman tvungen att ringa in Herr Kanin. Herr Kanin pratar med en väldigt ljus och pipig röst enligt min lilla dotter...
Herr Kanin blev tvungen att stanna hela kvällen, till Mammans stora förtvivlan (om jag går runt och kraxar som en kråka imorn... blame it on the rabbit!), och fick Lillan att både byta om, kissa och borsta tänderna innan han serverade välling och läste "Totte går till doktorn" för två miljonte gången (minst! Varför gillar alla kids den när de är små?).
Hoppas Herr Kanin bestämmer sej för att ta semester imorn, annars får han snart lära sej att teckna teckenspråk!!!
torsdag 19 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, ja, det där fick du bara för att du för en gångs skull fick ett par timmars egentid;-)
PS. Bilden på burgaren är suverän. Matblogg next?:-)
Skicka en kommentar