Stackars, stackars Mamman

Snabbare än Mamman anat så var dagen kommen. Dagen som innan sommarlovet kändes så avlägsen, så långt borta. Idag var det dags att lägga sej i tortyrstolen och bli allvarligt torterad... Visdomstanden skulle ut!

Efter en vanlig, uppochnervänd morgon under Mammans tak så packades Lillfis in i bilen för avfärd till mormor och morfar där han skulle tillbringa tiden då Mamman blev torterad både fysiskt och ekonomiskt, alldeles frivilligt! Galet!

Så var det bara Mamman, bilen och vägen in till Lilla staden. Bilen bestämde sej för att den var trasig igen (blir till att ta in den som julgran i vinter, det passar den i alla fall som), men går ändå som vanligt...

Väl framme hann Mamman knappt reagera innan hon leddes in i tortyrkammaren, blev nertryckt i en stol och en stor spruta stacks i tandköttet. Därefter kom ytterligare en spruta, en kofot och två olika tänger fram. Det slets och trycktes, bändes och rycktes, knastrade och knakade innan den envisa tanden var ute.

"Nu får du inte äta, dricka, skölja eller spotta på två timmar" informerade tandsköterskan Mamman om samtidigt som hon tryckte in en tuss i munnen på henne... "Sen får du ett par extra tussar här, de bör sitta i tjugo minuter, bit ihop ordentligt."

Mamman nickade, tackade, betalade och vandrade omtöcknad ut i bilen. Halva munnen var bortdomnad, på tungan gjorde någon tusen nålar och Mamman funderade...

Inte spotta, vad då inte spotta? Varför får jag inte spotta? Konstigt... Och hålet då, som blev efter tanden, kommer det inte fastna mat där? Hur fräscht är det? Borde jag inte fått instruktioner om sköljning eller något?

Efter att Mamman plockat upp Lillen och stora dottern ute i skogen samt handlat blev det dags att hämta upp Puddeluddingen. Sötnosen hade målat en teckning åt Mamman som tröst! Visst är den fin?

(Och för er som inte ser vad det är så kan jag avslöja att det är Mammans gap, en tång och tandläkaren som rycker ut en tand så bloden skvätter.)