Fotbollarna anfaller

Efter en seg förmiddag med massor av klippande och målande så tog vi oss ut i solskenet och värmen. Så härligt!


Lilleman sprang omkring på gården som om han aldrig gjort annat. Jagade brorsan som cyklade och klättrade i och ur sandlådan. Gunga gunghästen var också populärt.


När det är varmt så ska man äta glass, eller hur? Måste ju passa på innan sommaren är över helt!

Och eftersom mina barn råkar vara släkt med mej så beter de sej därefter! ;)



Till och med den lilla busungen börjar inse att detta med grimaserande är kul och gav sej in i spexandet med hull och hår. Grimaserande och skrattande om vart annat!

Som alla redan vet vid detta laget så har jag en vurm för att fotografera insekter, behöver ju lite utmaningar här i livet. ;) En fjäril som vi inte sett tidigare i år hittade vi och en nyckelpiga som kalasade på sitt privata smörgåsbord.

När klockan drog sej mot sex var det dags att plocka ihop och få in alla barn.

Jag tog mej in med de två små och precis när jag kom in i vardagsrummet hörde jag Snottis dämpade gråt från gårdsplanen. Stackaren hade sparkat fotboll och sprungit efter bollen, fått foten ovanpå och ramlat baklänges på de vassa stenar som finns bakom vårt hus, vid garaget. (Det är det jag alltid sagt, fotbollar är farliga ;) )

När jag fick in honom till duschen så hade både hans huvud och en stor del av t-shirten färgats röda av blod. Han stod snyftande och tittade ner på vattnet i badkaret och konstaterade efter en stund, förvånat, att vattnet var rosa.

Efter att ha konsulterat en sköterska på sjukvårdsrådgivningen så beslutade jag mej för att tvätta, raka och tejpa såret själv istället för att försöka ta mej in till akuten i stora staden.

Tur att sjukvårdslådan nyss fyllts upp ordentligt med kompresser, tejp och diverse annat!


Trots all smärta (som dämpats en aning med panodil) så var grabben ganska nöjd när bandaget satt på plats och ville genast bli fotograferad samt ringa och berätta för Minibatman vad som hänt.