Som förälder vet man att den smärtsamma stunden kommer någon gång, den när det blir bråk med bästa kompisen. Oftast går den att laga, men ibland eldas bråket på från andra håll.
Så sitter man där som förälder och vill gråta ikapp med barnet, trösta och sudda bort allt det onda samtidigt som man ska vara vuxen, lyssna och förklara konsekvenserna av att ibland berätta saker för kompisar om andra kompisar. Skvaller kallas det väl...
Jag är av den sorten att jag anser att så länge man kan stå för det man säger så gör man inte fel. När det börjar storma och man fortfarande berättar sanningen (för nog måste jag tro att det är sant det mina barn säger) om vad som sagts och gjort och står för det så har inga fel begåtts (så länge det inte språkligt går överstyr eller är rena lögner och mobbning, för det tål jag inte), men man kanske lär sej hur man ska uttrycka sej och vilka man kan lita på.
Tyvärr försvåras och förvärras alla småsaker som:
"Jag gillar inte henne och vill inte träffa henne, men jag måste"
"Hon gillar inte dej heller och hon tycker att du är töntig"
av att det numera finns datorer med msn och forum där ungdomar och barn kan spy galla över varandra och plötsligt får en mening så vida proportioner så att den ena bästa kompisens mamma anklagar dottern för att ljuga enligt bästa kompisen själv på grund av något som den andra bästa kompisen berättat för sin mamma. Och hur ska barnet i mitten veta vilket ben det ska stå på då det inte vill förlora någon av sina två bästa vänner? Hur ska barnet göra då båda de andra pratar nedsättande om varann till barnet i fråga?
Som vuxen kan man säga att tyvärr jag vill inte höra, men i tonåriga flickors värld är det samma sak som håll käften, du är dum i huvudet ungefär.
Mamman till barnet i mitten blir arg med ungen och påpekar för den ena mamman att det hela fått stora propotioner samtidigt som den andra mamman inte ens hälsar i butiken längre...
Vad bor vi i för en värld? Låt barnen lösa sina konflikter själva! Hur ska de annars rusta sej inför framtiden? Det är underbart att barnen pratar med och berättar för sina föräldrar, men det är viktigt att som förälder väga all information man får och inte gå vidare med alla ärenden åt barnen.
"Ju fler kockar desto sämre soppa!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar