"SuperSuraSunkSpottochfräspåSpeed"

Mamman kan inte med uppkäftiga ungar. Mamman blir galen, håret står på ända, ögonen rullar i sina hålor och hon tuggar fradga medan hon med en dov, låg mullrande viskning förklarar att gör man inte vad man ska så får man inget liv heller.

När nästantonåringen skriker rakt ut och börjar svära så det osar svavel ur hennes rum och retar upp Dödskallen så att han ger sej på henne så att hon skriker och svär ännu mer så blir Mamman sträng, strängare, strängast.

Hotar man Mamman med att börja supa och röka om man måste göra si och så, ja då förklarar Mamman att det är slut på nattgäster, utekvällar och annat som gör tonårslivet kul att leva.

När Mamman hotar tillbaka så lägger sej nästantonåringen på sängen och förklarar för kompisen i telefon att Mamman är en idiot, ja då rycker Mamman ur kabeln till telefonen.

Eftersom dottern är lat och tycker att hon har en "bajsdålig" mobil så är inte heller den laddad, så Mamman behöver således inte bekymra sej för att den ska användas istället.

Ibland känner jag inte igen min stora dotter. Hon har alltid varit en liten "Häxan Surtant", men idag har hon varit "SuperSuraSunkSpottochfräspåSpeed".

Det är tur att Mammans hjärta är så stort och klarar av att bortse från dessa skavanker som uppkommer i tonåren. Älskade lilla Monster, ehrm, jag menar stora.