AP och skamvrå

Det finns en hel hoper med föräldrar därute i vårt avlånga land och resten av världen som sätter sej själv i en hel massa olika fack. Man är AP-föräldrar och gud vet vad. Det ska användas metoder åt höger och vänster, man ska ha skamvrå, inte fastna i tjatfällan, vagna, samsova, inte samsova, bära och så vidare i all oändlighet.

Nog är det bra om man tror på något och kul om det funkar, för just den familjen, men bara för att en sak fungerar på ett par olika familjer så betyder det inte att det är en sorts universell metod som löser allas problem.

I vilket fack skulle man placera mej tro? Hurdan är jag som förälder?

Jo, Mamman i Casa del Shannara bär runt på sina barn när de gråter, inga barn måste ligga ensamma och ledsna i Mammans närhet. Mamman vaggar sina bebisar till sömns i vagnen, barnen får lov att sova i Mammans säng om de själva vill. Mamman både blir arg, ledsen och glad i sina barns närhet och döljer inte känslorna, däremot förklarar hon för barnen varför hon känner sej på ett visst sätt. Mamman uppmuntrar även barnen att visa känslor, men slås det i dörrar eller bankas på syskon så kan man få sitta på mattan en stund och lugna ner sej tills man kan tala om saken.

Mamman har några grundläggande regler och väljer sina "strider" väl. Mamman har läggningsrutiner som är såpass inrutade så de passar var som helst oavsett tiden på dygnet. Mamman försöker berömma barnens positiva sidor, men skäller ibland ändå. Mamman tvingar ingen att äta upp maten, men man måste smaka och man får inget annat istället.

Mamman är mänsklig, Mamman kan vara spontan, Mamman kan ändra saker om det behövs. Mamman är sin egen manual.

Så vilken sorts förälder räknas jag som? Blandras kanske?

Jag är övertygad om att man med sunt (bond)förnuft, några enstaka regler och några enkla rutiner i botten överlever barnaåren med bravur och får väluppfostrade, trevliga barn.