Om man väljer att leva ”traditionellt”, där mamman tar ut all föräldraledighet, sköter barnen, lagar mat, sköter tvätt och så vidare medan pappan drar in pengar genom att arbeta, snickrar på huset (om man har ett hus), servar bilen och lfixar med allt tekniskt så har folk i allmänhet genast en massa åsikter.
Ofta får man höra gliringar, inte sällan från kvinnor, om det där med jämställdhet, om mamman inte förlorar en massa pension, om mamman inte halkar efter i löneutvecklingen på jobbet, om pappan inte får sämre kontakt med barnen. Alla har åsikter.
Jag bryr mig inte alls vad andra säger men jag blir så fundersam över hur dessa så kallade jämställda par klarar sin vardag?
Jag menar, går kvinnan ner i källaren och fixar vattenläckan? Kan hon lägga om golv och bära tungt? Bygger hon datorer och löder barnens leksaker? Kan hon sätta in ett nytt kök, kakla badrum och krypa under bilen? Jo, jag vet att många kvinnor faktiskt KAN göra allt detta. Jag till exempel OM jag måste! Men oftast i den riktiga vardagen så är det ändå mannen som fixar det. Ska då mannen göra dessa saker PLUS att han ska vara "jämställd" med kvinnan och laga mat, tvätta och torka näsan på sjuka barn?
Ska det vara så, så förlorar ju mannen en massa på det här med att vara jämställd! Om han både ska jobba, sköta hemmet, bilen, den eventuella gräsmattan OCH de traditionellt kvinnliga uppgifterna.
Tänk så många i 30-årsåldern, med småbarn, villa och tomt som försöker uppnå jämställdhet som om det vore det enda som skulle göra dem lyckliga. Ofta klagar dessa kvinnor på vad mannen INTE gör, de tycks eftersträva en milimeterrättvisa som bara gör dem galet stressade och sura. Istället borde de se till vad mannen eller kvinnan i förhållandet egentligen presterar varje dag.
Oavsett vem som gör vad, jämställt är väl när båda jobbar tillsammans i relationen var de än bor (kanske bor de inte ens ihop)? Och att barnen är mer med sin mamma när de är små medan de kanske är mer med sin pappa när de blir större - är inte det också jämställt om man ser det i ett längre perspektiv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar