När katter går bärsärkargång

Vid ett inatt så hade jag äntligen vikit klart det mesta av tvätten, travat upp högarna på bordet i vardagsrummet och lagt mej i sängen för att amma bebisen som somnade ifrån sitt kvällsmål. Låg där och tittade ut på den magiskt orangea himlen och snöflingorna som föll då jag plötsligt hörde kattskrik, springande tassar och mattor som for åt höger och vänster.

I nästa sekund har jag megakatten Gus, 100 kilo lurv, på min mage och Sessi, fisförnäma damen, har flugit upp bland den rena tvätten och vält ner hälften. Andra hälften for då hon med ett nytt skrik och psykbryt tog två varv på bordet innan hon flög iväg och ner under granen.

Samtidigt ställde tjockiskatten sej på bakbenen och sköt iväg barnvagnen in i granen. Ett ögonblick senare lät det som om han vässade klorna och i nästa stund slog vagnen i dubbelsängen så jag höll på att flyga i taket.

Varför hamnar alla psykiskt störda djur i min lägenhet? Jag menar, att den ena katten är övertygad om att han är en hund kan ju inte ha med mej att göra? Väl?