I vilket fall som helst så beslutade Mamman tillsammans med den andra Mamman, tillika goda vän K, att idag skulle det ske. Idag var det dags att ställa till med lekdag hemma hos dem så ungarna får riva av sej lite.
Men, vänta nu, Mammans bil startar ju inte. Den jäkla, besatta, tingesten som står här ute ville ju inte säga mer än klick-klick igår. Mamman suckar tungt och ringer tillbaka. K:s söta dotter tjatar också öronen av sin mor så hon skickade helt enkelt sin gubbe med ett par startkablar.
Mamman förpackade alla sina barn väl innan hon motade ut dem i det kalla, kalla vädret. Placerade dem i bilen och skrapade rutorna tills Gubben kom. Då blev det roligt.
Mammans puckade bils batteri sitter till vänster och Gubbens batteri sitter till höger. På vänster sida om Mammans bil står en vit stor snöhög med en vit bil under, vars ägare inte är hemma. Gubben ser att hans vän (min Syster2:s mans storebror) är hos sin mor som bor i huset bredvid mitt så han ringer honom och säger: "Kom ner, vi ska skjuva Shannaras bil ut på plan så vi kan starta den med kablar."
Mannen i fråga masade sej ner, de tryckte och tryckte och sköt på bilen allt vad de hade, svaga jävlar, bilen flyttade sej inte en millimeter (och JA, neutralen låg i). Mannen klev ner i sitt garage (som han hyr genom sin mor) och plockade fram en omgång kablar till. Nu blev det långa startkablar som räckte till.
Mamman sätter sej i bilen, Gubben kopplar på kablarna, Mamman vrider på tändningen och hör ett härligt mor...klick-klick från bilen. Mamman skrattar och sliter sitt hår, barnen blinkar med lamporna (jättebra när man inte har batteri i bilen), Gubben vill att jag provar igen. Jag provar och provar, Gubben sätter sej i sin bil och gasar och jag provar. Klick-klickandet fortsätter.
Tillslut så ratar Gubben sina kablar och kör sin bil lackskadevarningsnära puckobilen och kopplar Mannens kablar mellan bilarna och ÄNTLIGEN kunde jag starta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar