lördag 5 december 2009

När sorg och glädje infinner sej samtidigt

Det var med tyngd i min kropp och dunkande hjärta som jag idag parkerade min bil framför kyrkan där vi för snart ett år sen begravde min mormor. Alla känslor från den dagen har etsats fast och slog ner mej med full kraft.


Intalade mej själv att idag var vi ju där för att fira en glädjens dag, lilla Sötisens dop! Försökte ur minnet plocka fram synen av min egen dotters dop i samma kyrka en sommardag för tolv år sedan.

Samlade ihop bitarna av mitt trasiga inre och motade ut barnen i regnet där Pappa2, Farfar2 och Farmor3 väntade.

Nej, jag skrev inte fel. Vi har tre farmorar här i huset. Farmor1 är de stora barnens biofarmor, Farmor2 är de små barnens biofarmor och de storas bonusfarmor, goa Farmor3 är alla barnens bonubonusfarmor eller något. Mina barn är priviligierade med att ha en massa vuxna runt om sej som älskar dem alla.

Farfar2 och Farmor3 hade bara stannat till för att plocka upp det de köpt i jultidningsväg av barnen och vi hann tyvärr inte slänga många ord.


För första gången i mitt liv kom jag SIST ändå var jag framme i precis rätt tid. Jag, Pappa2 och de två mista barnen fick gå in och sätta oss efter att dopfamiljen lämnat gången.

Dopet var trevligt och fikat var gott. Tack för att vi fick komma!





Inga kommentarer: