Dotterns tio sekunder i rampljuset

Idag kände Mamman igen sin värld igen. Morgonen började med att det var barn överallt som inte ville något och hade armar och ben över högt och lågt.

När frukosten stod på bordet och tonåringen lämnat hemmet låg tre gossar och en liten tjej utslagna i soffan. Mamman halvt om halvt släpade ut barnen i köket en efter en... Efter att för tredje gången ha lyft ut Snotti till hans stol gav Mamman upp och började duka bort, då ville de minsann ha frukost plötsligt.

Efter att Mamman torkat upp en liter mjölk, försökt befria Lillen från ett ton smör (ställ aldrig smörbyttan inom en meters räckhåll från en ettåring) och trampat runt i ett lass tandkräm hamnade alla i hallen för kollektiv påklädning.

"Mamma, titta, min dragkedja kan öppna sej nere med!" Konstaterade Lillan glatt då hennes dragkedja delade sej...
"NEJ, gick din jacka sönder?" Suckade Mamman och hann inte ens fundera över vem som skulle få äran att byta dragkedjan innan Puddeludding sticker upp en tennissko under hennes näsa...
"Mamma, min sko gick sönder!"
"Va?"
"Min sko gick sönder här..."
"GAH, har du inga andra skor? Du måste ju gå nu."
"Nej, de andra har blivit för små..."

Mamman mumlade en mindre fin ramsa och letade igenom städskåpet efter verktygslådan och lyckades få tillbaka spännet i haken på skon och klämma fast den.

"Fånga!"
"YES! Kan du allt mamma?" Frågade sexåringen med en beundrande blick på Mamman
"Ja, nästan. Skynda dej på nu älsklingen så du hinner i tid. Här har du jackan."
"Mmmm... Mamma jag kan inte knäppa den. Kan du hjälpa mej?"
"Ja... Men, det går ju inte... Varför går det inte?" Mamman undersökte dragkedjan och förstod ingenting på flera sekunder (som kändes som minuter), men sen insåg hon att själva uppdragningmekaniken hamnat på fel sida. Attans två trasiga jackor på en dag... (Och Mamman som inte fått några pengar den här månaden eftersom ett ärende som ska ta 30 dagar inte blivit behandlat hos försäkringskassan än!)

Efter att ha fått fram tröjor och munkjackor till ungarna kom alla iväg, i tid! =)

Nästa kaosbomb slog ner då maten skulle lagas efter att tre barn kommit hem. Det klättrades och skränades tills Lillan for i backen från sin stol. Tack och lov blev hon bara en aningens rädd och slog sej aldrig... En sorg som nappen och en puss snabbt rådde bot på!

Sen lägrade sej lugnet då alla fastnade i "Barbie som Rapunzel" eller vad nu filmen hette.

När alla barnen bänkats vid kvällsfikat for Mamman iväg för att hämta dottern i Lilla staden, på fritidsgården där. Ute föll regnet...

När jag hittat dit jag skulle kom dottern ut, bubblandes av tusen saker att berätta. Hon frågade om Mamman sett direktsändningen som svt hade tidigare på kvällen där hon var med. Det var ett program om valet på tvån och de intervjuade eleverna om utflyttningar från Värmland. Då de frågade ungarna hur många som kunde tänka sej att bo kvar efter de nått vuxen ålder räckte en knapp tredjedel upp handen. Min dotter hörde till dem som ska flytta... Uppenbarligen till USA. Mamman hade naturligtvis suttit klistrad vid tv:n i väntan på att få se dotterns tio sekunder i rampljuset! ;)

När Mamman väntade på dottern (mammor som inte vill vara pinsamma stannar kvar i bilen utanför och väntar) utanför fritidsgården började det klarna upp och dubbla regnbågar visade sej... Tyvärr låg kameran för en gångs skull kvar hemma och mobilen är inte helt bra.

På väg hem var Mamman tvungen att stanna och ta kort på dimman som rullade in över fälten nerifrån sjön, till dotterns stora förtret. Hon satt och försökte gömma sej bakom sin skolväska ifall det skulle åka förbi någon som skulle kunna känna igen henne!

Nästan hemma så var himlen närapå klarblå...

Mamman, en massmördare

Mamman vaknade med buller och brak av att tre barn bråkade i hennes säng samtidigt som stora dotterns telefon började sjunga. Mamman kämpade först med att få upp ögonen, kisade ut genom fönstret och upptäckte att solen sken!!! Efter att kroppen liksom en seg råtta lyckats förflytta sej ur sängen, hjärnan rann ur örat och stannade på kudden, och in på toaletten så kikade hon med stor förhoppning på termometern, som tyvärr visade åtta grader!

ÅTTA grader och det är inte september än! Mamman skakar på huvudet och inser att hon nyss satt och väntade på sommaren... Var blev den av?

Efter en relativt lugn barndumpning på diverse olika ställen och en lugn förmiddag med promenad i solen för Mamman och Lillen (var blev måndagsmutationerna av?) så började Mamman vandra fram och tillbaka mellan fönstren medan ögonen vandrade mellan klockan och utsikten. Anledningen? Mammans lilla, stora sexåring skulle gå hem från skolan själv.

Naturligtvis så klarade han det utomordentligt bra, precis som Mamman visste. =)

Precis när han kom hem så verkade Mammans hjärna ha förirrat sej upp från kudden och in på rätt plats igen, med en rejäl smäll eftersom Mamman fick skallebank utan dess like.

Sexåringen visste på råd och öppnade balkongdörren lite på glänt så att det skulle bli lite friskare och svalare luft i vardagsrummet. En halvtimme senare kunde Mamman titulera sej massmördare!


På 30 minuter hann det komma in 27 getingar och terrorisera oss!!! Då stängde vi balkongdörren och hämtade hem Snotti och Snufflan istället.

Efter en härlig eftermiddag med våfflor och massor av prat (gissa om min tonåring har mycket att berätta om sin nyfunna värld och gissa om Mamman är lycklig över att hon vill dela den med henne?), hjälpsamma barn (som både handlade och städade undan utan minsta knorr!) och en relativt smärtfri nattning av de fyra små ska Mamman nu ta en tidig kväll med te och macka framför tv:n!

Har han brutit nacken?

Efter ytterligare en natt med åska och två barn som sovit dåligt så fick Mamman med sej alla små barn ut en stund, efter att ännu mer regn fallit (mycket vatten nu, läs här och här om ni vill), medan de stora var på karateträning.

Mamman är trött på att få garaget översvämmat...

Hmmm... Vad gör de?

Kolla mamma, den flyter som en båt! =)

Så skoj att plaska i vattnet, men mer än tolv grader skulle ha varit att föredra!

Bra att ha snälla storebrorsor när man har vatten upp över anklarna, INUTI stövlarna!

Väl inne igen så satte Mamman igång att dammsuga och såg plötsligt i ögonvrån att ytterdörren var öppen. "Attans ungar som aldrig kan stänga efter sej, nu har säkert katten gått ut igen" tänkte Mamman och skakade på huvudet samtidigt som hon ropade och frågade småkillarna hur det var med Lillebror som nyss satt i deras rum och lekte.

"Han är inte här" svarade de i kör
"Var är han då?" frågade Mamman samtidigt som hon rusade ut i köket för att finna det lika öde som vardagsrummet och hallen...

Vid det här laget malde Mammans hjärna på för fullt och adrenalinet sprutade... Dörren, ungen har tagit sej ut... Men jag hör ju inget skrik... Hur illa har han ramlat? Har han brutit nacken? Om ni bara visste hur många tankar den mänskliga hjärnan klarar av per sekund... Tiden gick i ultrarapid och den ena synen hemskare än den andra fladdrade genom hjärnan då Mamman rusade mot ytterdörren och bad i sitt stilla sinne att sonen skulle ha klättrat uppåt...

Ute i gången ropade Mamman Lillens namn och till hennes lättnad svarade han. Skitungen hade tagit sej en och en halv trappa NER och tyckte nog att Mamman var lätt hysterisk då hon fångade upp honom och tryckte honom tätt intill kroppen och pussade på honom samtidigt som ögonen fylldes av lättnadens tårar...

Det är sant som man säger... "Den dagen man beslutar sej för att skaffa barn är samma dag som man bestämmer sej för att bära hjärtat på utsidan av kroppen!" Fan, vad sårbar man är som förälder... Älskade skitungar, ni betyder ALLT för mej!

Avskärmad från alla moderniteter

Ja, vad gör en mamma när vattentrycket närmar sej noll (fyller upp det sista vattnet i en kanna för att ha till kvällsvällingen såklart) och telefonen har fått en total knäpp (ingen kopplingston, men då någon ringer registreras numret av nummerpresentatören i telefonen... går dock fortfarande inte att svara då det ringer???)?

Eftersom det bestämde sej för att bli uppehåll, till och med en och annan solglimt och en temperatur som gick upp till modiga fjorton grader så tog Mamman med barnen tillbaka till tivolit så att de (ensamma på stället) hann att åka varsin svindyr åktur samt plocka en varsin ”vinst-varje-gång-påse” till deras stora lycka.

Mycket att se på...

Roligt...

...roligare...

...roligast!

Lite otäckt till att börja med...

...men sen blev det ROLIGT! Mera, mera hojtade damen!

Hur långt kan jag nå? En lila...

...en blå...

...en rosa (såklart)...

...och en i silver!

"Titta mamma, en TIIIGER!"

Senare på kvällen då de två små somnat och Mamman käkade kvällsfika med de andra så började det åter åska och strömmen försvann.

Vid det laget funderade Mamman på om världen var för eller emot henne? Inget vatten, ingen telefon och ingen ström... Tack och lov att det finns färdig välling på tetrapack och tack och lov för att Mamman alltid har ett par förpackningar hemma!

Vet ni vad som händer då man är utan både vatten OCH el, har sex barn och inget fönster på toaletten? Jo, alla blir kissnödiga och ingen vill kissa med dörren öppen för att få in ljus.

Mamman fick alltså rota igenom skåp och lådor efter en ficklampa, som naturligtvis hade slut på batteri (vad annars?) och därefter hitta batterier i ett annat skåp. Sen kom nästa problem... Hur spolar man utan vatten? En spolning går ju, men sen?

Eftersom Mamman har lösningar på allt så kom hon på att det faktiskt stod en stor kruka kvar på balkongen efter omplanteringarna och hon antog att den skulle var full med regnvatten. Spolat och klart! =)

Just nu sitter Mamman med sin batteridrivna dator och skriver samtidigt som hon ser det ena mörka molnområdet försvinna...

...och nästa komma häråt.


Precis när Mamman skulle stänga ner så kom strömmen tillbaka, men inget internet... Så inlägget kommer på plats när hon har kontakt med omvärlden igen... =)

Lyckost mej

Jippie!!!

Vi har inget vattentryck så jag slipper diska!!!

Vi har ingen telefon så ingen kan störa mej!!!

Vad ska vi nu hitta på att göra?

Snorkel och simfötter på...

Fem barn trampar runt i hallen, det gnisslar från stövlar och regnkläder, ett paraply fladdrar till framför ögonen på Mamman som svettig försöker sätta på Lillen mössan och stövlarna för femte gången samtidigt som Lillan står bredvid och skriker om sin dragkedja.

Om och om igen försöker Mamman stänga dragkedjan som vilt vägrar. Efter en mer noggrann koll skickas stora grabben efter verktygslådan. Med en skruvmejsel och en alldeles för stor tång opererar sen Mamman dragkedjans "uppdragningsanordning" som tryckts ihop av att någon förmodligen trampat på jackan då den legat på golvet.

Mamman beslutade sej, efter allt tjat, för att gå ner till marknaden i hällregnet med ungarna och efter en mindre batalj i hallen befann sej alla utanför dörren och Mamman hann precis knäppa ett foto innan de stora hade försvunnit utom synhåll för att träffa sina kompisar.



Mamman och småttingarna kom dit precis lagom till invigningen, som inte en enda själ satt och tittade på. Mamman tyckte synd om den stackaren som stod där och höll tal!

Inte nog med att de gamla marknadsbodarna slår upp portarna under marknaden, inte nog med att ett enormt område fyllts med marknadsstånd efter marknadsstånd, nej, det finns fortfarande djur på marknaden med. Det blir visserligen färre och färre för varje år och i år var det bara ett gäng fjäderfän som fascinerade barnen enormt mycket trots regnet som hela tiden forsade ner över våra huvuden...



När man är på mârten måste man såklart ha riktigt marknadsgodis!


Hade man riktigt mycket tur så lyckades man kryssa sej fram bland alla paraplyer och köpa något med...

Somliga anser att regnkläder är för småbarn!

På väg hem regnade det fortfarande för fullt!

När vi kom till tivoliområdet så var Mamman förberedd på att få stå i blötan och glatt vinka till små blöta barn som for runt, runt, runt i någon karusell.

Trots att Mamman redan lovat barnen att åka och var beredd att stå sitt kast i blötan och frysa rumpan av sej så chansade hon och sa:

"Ska ni verkligen åka karusell i blötan? Det är kallt och karusellerna blir halkiga av blötan..."
"Nej, det behöver vi inte... Vi går hem istället!"

Ehhh... Mammans haka åkte med ett plask i backen och drunkningsrisk förelåg, stirrade på sina barn med oförmåga att tala...

Efter att ha baxat in alla blöta barn var det dags att njuta av det som var den största anledningen till att ungarna prompt skulle ut i spöregnet...

GODIS!

Marknadsdag

Marknadsdag! Allt Mamman önskade var torrt väder... Kallt, blåsigt, molnigt, dimmigt hade kvittat, MEN inte regn... Lagen om allts jävlighet slog ut och vi vaknade till mörka skyar, störtregn och åska (som nu hållt i sej i tre timmar).

(Har inte haft tid att fånga någon blixt idag så ni får nöja er med en gammal =) de andra bilderna är dock dagsfärska.)

Shannara's SaturdayMix #26 - Hunger

Welcome to Shannara's SaturdayMix!

This is a photomeme that everybody is welcome to join whether you use your cellphone or the best camera on the market to take your pictures.

Read the rules here>> (Regler på svenska kommer när jag hinner eftersom det efterfrågats)

This weeks theme is Hunger/Hungry. ('Hunger/Hungrig)

As always there are no rules, intrepret the theme in anyway you like.

Use your imagination, make it special. Remember, the sky is the limit!

Let's play!

Kan inte skylla på tanden

Jag antar att jag får börja inse att huvudvärken INTE kommer sej av sviterna efter tortyren i onsdags. En utslagen Shannara börjar tro att dotterns elaka förkylning har smugit sej på henne...

Idag har jag gjort minsta lilla. Stekt pannkakor och sett till att utfodra huliganerna, men köket... Det skulle se bättre ut efter en atombomb!

Hur vi ska få plats att fixa köttbullar med tillbehör och hitta någonstans att sitta nu är en gåta... Som jag måste lösa NU.

Helst skulle jag vilja krypa ihop här framför datorn med en bit choklad och stänga av resten av världen tills jag tar mej ut ur bubblan som skapats runt mitt huvud... Sååå seeeg.