Innan klockan slagit halvsju denna morgon stod Tonåringen och skrek över Mamman i sängen om trasiga skärp, att hon var fet och så ful så hon ska begå självmord. Som en galning rusade hon runt och tjöt, hyperventilerade och stampade i fötterna samtidigt som hon beklagade sej över att hon får gå i samma kläder varenda dag och att håret inte ligger bra.
Mamman masade sej upp för att kliva ner till tvättstugan och strax hade Tonåringen "flaxat" iväg ner till bussen. Mamman tittade på spåren efter hennes morgonhärjningar... Den stora hallspegeln stod på golvet, drivor av (rena) kläder belamrade varje fri golvyta av hennes rum, handfatet hade fina rosa ränder med inslag av beiget pulver efter hennes tandborstning och sminkning och mattorna i hallen låg som ett virrvarr.
När Tonåringen lämnat hemmets trygga vrå tog de andra barnen över. Det var ett herrans kacklande om mat, kläder och i det närmaste krig om pålägget som fanns på bordet (kunde varit bra om någon kikade in i kylskåpet, någon 12-årig pojke till exempel ;) ).
Veckan kunde ju faktiskt ha börjat värre! ;)
måndag 17 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Låter som en trevlig morgon ;)
Jag bara ÄLSKAR att läsa din blogg..
Kram
Ja, vad säger man? Att de växer fort? Att de kommer att flytta hemifrån när du fortfarande anser de tillhör "barn" kategorin? Eller: hoppas tiden går fort?
:)
Ja det kunde ha varit värre... för dig;-) Tur att du är luttrad...
Skicka en kommentar