Den som ingen Millie har...

När vi kom in för en liten stund sedan, efter att ha varit och lekt i det härliga (men ack så kyliga) solskenet i en dryg timme, så säger Lillan:

"Mamma" med lite fundersamt tonfall
"Jaaa..."
"Om jag hoppar med klackskor på på min studsmatta när det ligger massa böcker på den och ramlar så jag slår huvudet i din säng så att skallen spricker och min hjärna rullar ut... Om jag gör det så blir pappa lessen och sjunger för mej... 'Jag som ingen Millie har, jag är ju en lessen far...'"
"Om du dör min älskling så blir alla så ledsna så vi bara gråter och gråter och gråter och inte vet vad vi ska ta oss till." Svarade Mamman
"Ja, för du vet mamma, att om man dör då finns man aldrig mer..."
"Nej då finns man aldrig mer..."
"Men mamma, jag ska inte hoppa med klackskor och böcker på studsmattan... Jag looovar!"

Det är mycket tankar om döden hos lillgummsan nu (och mycket rim och ramsor), men det hör till åldern har jag förstått efter att ha gått igenom det fyra gånger tidigare. =)