Ingen snigel på ögat, men ett öga i näsan

När en treåring kommer hem från förskolan med en egenhändigt ihopknåpad katt kan hon sätta den på en hylla som en fin prydnad eller så kan hon gömma sej i ett hörn med den, peta loss ett öga och sedan stoppa upp det i näsan.

Treåringen i det Shannarianska hemmet valde det senare alternativet vilket ledde till en rad händelser...

Prio ett blev att lugna det panikslagna barnet och instruera elvaåringen till att ta hand om ettåringen.

Mamman placerade sedan dottern på köksbordet, fick fram en ficklampa att lysa med och en pincett att spärra upp näsborren lite med och långt, långt upp i näsan (på väg ner mot svalget) satt ögat som hade större diameter än dotterns näsborre (hur sjutton fick hon in det där?). Efter den kollen konstaterade Mamman att hon inte kunde avhjälpa problemet själv utan att riskera att förvärra läget.

Därefter följde flera frustrerande telefonsamtal för Mamman samtidigt som hon fortsatte att lugna dottern som hade aningens svårt att andas.

Först försökte Mamman få tag på Pappan i en lur medan hon stod i kö hos sjukvårdsrådgivningen i den andra luren. Pappans telefon gick inte att nå och kön hos rådgivningen var ovanligt kort.

Samtalet gick lite såhär

"Välkommen till sjukvårdsrådgivningen, du talar med syster I. Vad är problemet?"
"Jo, min treåriga dotter har petat upp ett leksaksöga i sin högra näsborre."
"Sitter den högt upp?"
"Ja"
"Du kan försöka att göra den så kallade "föräldrakyssen", den brukar fungera i sådana här lägen."
"Vad sa du?"
"Du sätter dej i soffan med dottern på rygg i ditt knä, håller för den friska näsborren, sätter din mun runt dotterns mun och blåser en snabb luftstöt så kan det lossna."
"Nja, det vill jag inte göra. Det känns inte riktigt bra för mej och jag tror inte dottern skulle låta mej göra det utan att hon hålls fast av ett fotbollslag."
"Men vänta, klockan är ju inte fem ännu, varför ringer du hit? Vårdcentralerna har öppet till fem. Ring dit istället."
"Eh, okej, det visste jag inte. Jag ringer dit då. Tack och hej!"
"Hejdå"

Efter en titt på Eniro så ringde Mamman samtal nummer två samtidigt som hon skickade ett sms till Pappan och tog ut kycklingarna ur ugnen.

Hos vårdcentralen möttes hon av en telefonsvarare som informerade om att telefontiden var slut klockan fjorton och därefter hänvisades man att ringa sjukvårdsrådgivningen på nummer 1177.

Ytterligare ett telefonsamtal till 1177, ytterligare en stund i telefonkö.

"Hej, du talar med syster M på sjukvårdsrådgivningen. Vad gäller det?"
"Jo, jag ringde för en kort stund sen om min dotter som har petat upp ett öga i sin näsa och hänvisades då till att prova "föräldrakyssen" och..."
"Nej, nej, gör INGENTING. Peta inte, blås inte, låt det vara så att en läkare får titta på det."
"Jag har inte gjort något, men på vårdcentralen fanns bara en telefonsvarare som hänvisade mej att ringa hit efter fjorton."
"VA? Är du säker?"
"Ja och tyvärr så kommer man direkt till den så jag kan ju inte låta det ringa och ringa tills någon svarar av ren irritation."
"Haha. Jag ska prova att få tag på dem "bakvägen", häng kvar!"
"Ja visst."
"Hallå, är du kvar?"
"Ja"
"De sa att du skulle skynda dej att komma ner så tittar de på tjejen."
"Tack så mycket!"

Mamman tog med sin lätt skärrade lilla dotter till vårdcentralen samtidigt som hon ringde upp den stora dottern och förklarade att hon inte kunde stå kvar på busshållsplatsen och babbla i en halvtimme då hon kom hem utan hon behövde skynda sej hem till elvaåringen som var ensam med de andra tre gossarna.

Väl på vårdcentralen så kom den underbara kvinnliga doktorn som jobbar här nere insvepandes i rummet och vände sej direkt till min dotter och förklarade vad hon skulle göra, hur det skulle kännas (obehagligt, men inte ont) och att hon skulle göra ett försök. Om det inte lyckades så skulle vi få gå hem och packa ihop oss för en tur till stora staden. Jag har en mycket stor respekt för människor som pratar till barnen och inte över deras huvuden, att hon sedan förklarade på ett enkelt och tydligt sätt gjorde saken än bättre.

Liggandes på en brits med sammanbiten min och ett stadigt grepp om Mammans hand fick dottern ögat uttaget. En rysning for genom hennes kropp och en tår rullade tyst ner för hennes kind under tiden, men hon sa inget. Efteråt fick hon massor av beröm av både läkaren, de två sköterskorna och Mamman. Dessutom hittade en låda med småsaker fram och tösen fick sej en liten bamseväska och ett Hello Kitty skrivset.

Mamman pustade ut (vem vill skrapa rutor utan isskrapa och packa in sex ungar i bilen för att tillbringa timmar på akuten där man kommer anses att vara det mest lågprioriterade fallet liksom?) och väl hemma igen så fick de helgrillade kycklingarna sällskap av pulvermos eftersom barnen börjat klättra på väggarna av hunger. ;)

Sen fortsatte kvällen med stopp i avloppet, duschvattnet rann ut på golvet då Mamman duschade och vattnet i toastolen nådde upp till kanten. Det var den dammsugningen och diskningen det (skönt att slippa ;) ). Jag sa ju det, straffet för en meningslös förmiddag! =) Och Pappan ja, han får banne mej köpa sej en ny telefon som FUNGERAR! Hör du det? ;)