När jag precis satt mej till rätta för att avklara det första utvecklingssamtalet på högstadiet så ringde telefonen. Min bil är tydligen i behov av ett nytt drev till kamaxelkedjan tror man på verkstaden. En ynka liten detalj som kräver att man behöver plocka ur hela motorn, en ynka liten detalj som går loss på TJUGO papp. Känns som om jag lika gärna kan ställa in julafton. *suck*
Trots det smolket i bägaren så var det med stolta steg och ett stort leende som jag lämnade högstadieskolan tillsammans med min dotter. För första gången så avslutades inte utvecklingssamtalet med ett "men..." och en upprörd dotter. Allt är så perfekt det kan vara! Efter alla år, alla samtal med lärare och många tårar så var det så skönt att få höra att min stora tös är superduktig i alla ämnen, att hon är social, trevlig och att hon besitter en enorm förmåga till att uttrycka sej väl inför såväl lärare som elever (hon gör tydligen ett utomordentligt bra jobb som representant i elevrådet). Lycka, glädje, kärlek!
Efter att ha varit hem och smaskat i mej Pappans goda pannkakor (yep, han är här idag igen och har passat upp på alla huliganer hela eftermiddagen) var det dags för ännu ett föräldramöte i grabbens klass. Denna gången inte lika energikrävande, saker verkar gå åt rätt håll och den pojken som det mesta kretsar runt får hjälp på plats, precis så som det ska vara!
Nu tänker Mamman ta en tidig kväll för imorgon börjar helgen som ska fyllas med stakar, kulor och knådande! ;)
torsdag 25 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar