Hej mitt vackra vita vinterland eller "frysa-häcken-av-sej-väder" om man så vill

Efter en slappomorgon så lyckades Mamman och barnen masa sej till köket för frukost då klockan närmade sej tio! Så fort det första adventsljuset tändes lade sej lugnet som ett täcke över hela skaran. Barnen satt stilla och samtalade med låga röster, tuggade med stängd mun och bad varandra skicka saker på ett mycket trevligt sätt. Det var som en helt annan värld...

Det konstaterades att jullovet börjar hela sex dagar före julafton i år (i vanliga fall är det två-tre dagar bara) och alla kom fram till att det skulle bli skönt att i lugn och ro hinna klä granen, göra julgodis med mormor och slå in klappar.

"Vad önskar alla sej i julklapp då? Vad önskar du dej Millie?" frågade trettonåringen. Den stora grabben svarade snabbt i hennes ställe:
"Pengar!"
"Nähä", sa Mamman "Av tomten får man inga pengar, det får man önska sej i födelsedagspresent!"
"Vad du är elak mamma!" svarade genast femåringen och spände ögonen i Mamman
"Men tomten kan ju inte gå runt och dela ut pengar till alla förstår du väl? Då skulle det ju inte bli några paket under granen."
"Meeeen, va dumt då..." funderade femåringen innan han sken upp som en sol och fortsatte "Men Jonte kan visst få pengar, ändå ju..."
"Jasså, hur då?"
"Låtsaspengar såklart!" utbrast femåringen och en millisekund senare brast de tre större barnen och Mamman ut i ett gapskratt tillsammans med femåringen som börjat visa framfötterna i humorbranschen.

Efter nästan en timme vid köksbordet kom Mamman på att hon skulle börjat tvätta vid sju på morgonen. Mamman slängde på sej jacka och skor (till och med Mamman insåg då hon tittade ut i snöstormen att foppatofflorna snällt fick stå kvar på hyllan om hon ville ha alla ben i kroppen i behåll ;) ), greppade tvättkorgarna och rusade ut, förlåt pulsade ut i ovädret. Snödrivorna som blåsts upp var halvmeterhöga på sina ställen och den yttre trappan ner i källaren var bara att glömma, den fanns liksom inte kvar!?

När klockan slog halvett så hade Lillen vaknat upp från sin middagslur och Mamman kom på den brillianta idén att gå ut i snön med alla barnen då hon ändå skulle till tvättstugan igen...

Inte helt smart, morsan! Verkade Lillen tycka där han smått chockad placerades där snödjupet var så lågt som möjligt.

Puddeludding och Snufflan hade inga skidor till sin stora besvikelse, men upptäckte snart att det gick lika bra att ta sej nedför backarna på fötterna...

Visserligen slutade det ofta i en vurpa, men frågan är om det funkat bättre på skidor?

Inga tårar, bara skratt. Konstigt att lite snö kan göra barn osårbara! ;)

Snöar det så måste man göra snöänglar! Snotti tyckte dock att det kunde snöat aningens mindre... "Jag vill ju inte bli levande begraven heller, fattaruväl!"

Tio minusgrader och massor av lätt snö, underbart härligt att kasta sej i, kasta runt och "simma" i tyckte kidsen...


Som sagt, en vurpa eller två blev det i backarna... =)

Efter mer än en timme ute så frös alla sju in, in till filtar, badkar och "läsa-bok-mys".

Nu ska Mamman säga God Natt efter den underbaraste helgen på länge. En helg med mys, goda dofter, sång, diskussioner, hjälp med städning och samvaro med alla barnen. En helg utan massa bråk (småkiv, ja, men det går liksom inte att undvika), utan att Mamman behövt slita ihjäl sej, utan att Mamman behövt ödsla energi på att bli arg, frustrerad och smått galen på sina älsklingar!

Varje kväll sedan mina stora var små så har jag sagt "Tänk vilken tur att just jag fick de allra bästa barnen på hela jorden! Bland miljoner flickor och pojkar så hamnade de allra finaste, raraste och underbaraste ungarna hos mej. Hur det gick till det vet jag inte, men jag är så glad att jag har er mina kärlekar!" till barnen då det är dags att sova. Och det är sant, varenda ord! =)