Kanske är det orättvist

Idag så gick äntligen startskottet, även om det tog bra lång tid på sej...

Planen var att sätta igång med storstädning, en liten bit i taget, inför julen så fort barnen lämnats, maten handlats och en eventuell promenad var avklarad.


Tyvärr stöp det hela på mållinjen då Lilleman inte alls ville somna som han brukar och Mamman råkade sätta, förlåt ställa, sej vid datorn en stund vilket innebar att hjälpen gick upp i rök (eller rättare sagt lade sej och sov), eftersom det helt uppenbart INTE går att städa om inte Mamman (som alltid städar) städar samtidigt... Kanske är det orättvist om Mamman råkar sitta ner en stund medan någon annan plockar ensam en stund?

Nåväl, vid tolv blev Mamman ensam och Lillen somnade äntligen. En snabb vända i diskhon, köksröj, lite småprat med sexåringen som kom inflaxandes vid ett och upplockning av två gryn vid två senare så satte Mamman igång!

Tänk er en valross på typ hundra kilo som balanserar i takhöjd med en grön disktrasa i ena handen och en massa saker i den andra samtidigt som hon skuttar upp och ner för att skölja trasan i köket, laga mat samt hela tiden försöka hålla ettåringen kvar på golvnivå, treåringen vaken och se till att femåringen och sexåringen är någorlunda civiliserade.


På något sätt blev i alla fall den vita bokhyllan färdig, maten kom i allas magar OCH disken blev återigen diskad som genom ett magiskt trollslag (eller?). Därefeter hamnade valrossen av en oförklarlig anledning på golvet och fick hjälp med matsmältningen genom en rejäl massage av magfläsket! ;)


Nu återstår den vanliga dammsugningen och ytterligare en matdust i köket innan sängen hägrar för första omgången barn.

På fredag ska det komma ytterligare en tekniker hit från Telia och klia sej i skallen! Min telefonlinje har åkt på en allvarlig släng av damp eller så...