Bättre sent än aldrig och lättare sagt än gjort

Idag var det dags. Lillen skulle äntligen in på sin ettårsfotografering, bättre sent än aldrig och lättare sagt än gjort.

En kvart innan det var dags att fara hade Mamman samlat ihop sakerna som skulle med och fått ner alla barnen i kläder, alla hade kissat och ingen var hungrig. Kunde inte blivit bättre, bara ytterkläderna kvar...

MEN... Fem minuter innan det var dags att sitta i bilen såg det ut såhär...

...och tio minuter senare såg det ut såhär! Ingen kan anklaga den här familjen för att vara stressade i alla fall... ;) (Tänk bara på att Mamman till och med ansåg att hon kunde strosa omkring med kameran då tiden runnit ut...)

Efter en del trixande satt i alla fall alla barn i bilen, Lillen med endast ett gulnande blåmärke i ansiktet dagen till ära! =)

Med regnet smattrande runt fötterna och en unge på varje arm kom vi fram till Manne Foto i Lilla staden precis lagom tills det var dags för fotograferingen.

Fotograferingen blev en aningens svettig då Ettåringen plötsligt var livrädd för att stå på en trappa, sitta på ett bord och klättra på en stol samtidigt en Sexåring, en Femåring och en Treåring tjoade, tjimmade och rusade runt i hela ateljén som distraktion. Nåväl, antar att fotografen fick till en bunt foton som blir bra då hon är en alldeles ypperlig porträttfotograf! =)

Då vi nådde fram till mor och far (som äntligen kommit hem) ute i skogen efter en timmes fotografering försökte solen bryta igenom de regntunga skyarna.

I den yttepyttelilla bäcken bakom huset forsar numera en strid ström efter allt regnande på sistone.

Resten av dagen har gått sin gilla gång. De stora kidsen är hemma, Minibatman har varit här och disco stod på schemat ikväll med. Tyvärr med en fläskläpp, blåslagen fot och en törn på ett höftben som följd... Tack och lov drabbade åkommorna olika ungar! ;)