Mammans hem är till för att leva och må bra i, här är inget designat eller möblerat för att ge ögat fröjd. Alltså är soffan fylld av kuddar och filtar för bekvämlighetens skull om morgnarna och kvällarna då alla ska trängas i den.
Varje kväll innan Mamman lägger sej brukar hon försöka lägga rätt kuddarna och hänga upp de sex filtarna, vikta, över soffryggen. Sen kommer morgonen och barnen smyger en efter en ut till tv:n och på två röda så ligger alla kuddar och filtar på golvet!!! VARJE morgon och Ingen har som vanligt gjort det...
Inte nog med alla dessa mjuka tingestar utspridda på golvet mellan soffan och Mammans säng, utan där ligger en halv miljard nappar käckt kamouflerade också.
Idag började Mamman med att likt en stel nittioåring, halvt sovande, klättra över ett barn för att ta sej på toaletten. Ett steg från sängen trampade Mamman på en napp och var en halv millimeter ifrån att joddla en vacker ramsa för omgivningen.
Sittandes på dass kände Mamman att det kliade i en av alla örats kringelikrokar och förde snabbt dit ett finger och började riva. Det gjorde ont, helvetiskt ont. Mammans ögon tårades av smärtan... Hur kan en finne komma på att placera sej i örat? Och hur får man väck en finne där den är omöjlig att klämma? Och VARFÖR får Mamman finnar? Hon är ju för sjutton över trettio år!!!
Mamman lämnade muttrande dasset och fick syn på handspriten som stod halvt dold bakom en kvast plastblommor på en byrå i hallen som gud glömde. Aha, tänkte Mamman, jag ger igen och spritar den jäveln! AJ, det gjorde ännu mer ont... Och inte lär det väl hjälpa heller... Har hört att finnar är ganska glada i sprit! ;)
För att krångla till morgonen lite extra, efter diverse fadäser, så satte sej Mamman vid datorn före hon skulle lämna två busfrön till förskolan och upptäckte att ändringarna i detta skrivläge på bloggen INTE är att föredra (varför ska det ändras på saker som fungerar???)... Min signatur går inte att flytta ner så att jag kan börja skriva inlägget så nu får jag klippa ut den och klistra in den då jag skrivit klart om jag kommer ihåg...
Nu är Mamman på morrhumör och det är dags att gå... Ska bli intressant att se vad dagen har i sitt sköte!
onsdag 15 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar